”Vi är trötta på spellistor och singlar, det finns något vackert med att lyssna på ett album från början till slut”

Av Christer B. Jarlås


 

Liza Morgansdotter och Erik Pettersson Sjöqvist vågar ta ut svängarna på alla sätt. Ashes & Fire från Mölndal har spelat ihop i tio år. De varvar trubadurspelningar under sina egna namn Erik & Liza, i Bohuslän sommartid och i Härjedalen vintertid, med att skapa ny spännande americana som Ashes & Fire. Nu har de äntligen samlat sig till ett första album. Det blev ett dubbelalbum både som vinyl och CD. Släppfest på Skeppet i Göteborg på fredag. Men redan nu finns hela albumet att streama.

Christer B. Jarlås snubblade in på en trubadurspelning på Vemdalsskalet för drygt ett år sedan. Sedan dess har han följt duons musik och imponerats av deras röster, häftiga arrangemang, egna låtar och urval av covers. Att de heter Ashes & Fire är inte precis någon tillfällighet… Nu har han intervjuat duon för Rootsylands räkning

Hur träffades ni och när började ni spela som Ashes & Fire?

-Erik blev kär i min bästa vän. Efter en eldig romans plockade jag upp spillrorna från dem båda. Detta blev historien bakom ”For a Lover”, den första countrylåten som Erik skrev och som faktiskt finns med på albumet, början på vår vänskap och vår musikaliska karriär tillsammans, berättar Liza. 

-År 2014 gjorde vi våra första spelningar ihop. Det var julbord på Marstrands fästning och vi missade båten över till ön. Det fanns ingen som kunde hämta upp oss och vårat enorma 8000 watts PA-system som Erik ärvt av sin Gudfars gamla nattklubb. Vi hittade en kärra med punka på däcken som vi släpade upp för grusbackarna till fästningen. På setlisten fanns det en jullåt, ”Tambourine Man” och resten var Ryan Adams-låtar. 

Jag hörde ju er första gången på Vemdalsskalet. Spelar ni fortfarande som trubadurer på barer?

-Vi jobbar heltid som trubadurer och det resulterar i att man ofta kan hitta oss på Smögenbryggan med en bärs på sommaren eller i Vemdalens värmestugor på vintern. Man träffar mycket intressanta människor som ormkvinnan i Skövde, Sveriges landslagscoach i gång år 1960 i Lidköping och bodybuildinglaget i Köpenhamn. Vi spelar låtar som folk vill höra men helst musik vi själva tycker om. 

Nu kommer ert debutalbum ” In The Mourning Light”. Hur har låtarna kommit till och vilka är med på albumet?

-Vi har skrivit musik tillsammans i 10 år. Vissa av låtarna som ”For A Lover” och ”Lone spectre” är alltså redan pensionärer om man räknar hundår. 

-Vi spelar med massa grymma musiker, både live och på plattan! Hammond: Dan Helgesen, Erik Pettersson Sjöqvist, Trummor: Pauls Pokratnieks, Ossian Ward, Bas: Viktor Lenberg, Johan Afredsson, Johan Almgren, Erik Pettersson Sjöqvist, Pedal Steel: Erik Risberg, Erik Pettersson Sjöqvist, Piano: David Törnebäck, Christoffer Ödman, Erik Pettersson Sjöqvist, Fiol: Albin Ekman, Marcus Fenn, Kontrabas: Marcus Fenn, Bouzouki: Marcus Fenn, Traversflöjt/Uilleann pipes: Thor Ahlgren, Akustisk gitarr: Erik Pettersson Sjöqvist, Liza Morgansdotter

Dobro: Jörgen Berg, Erik Pettersson Sjöqvist, Elgitarr: Fredrik Askerdal, Erik Pettersson Sjöqvist, Banjo: Milou Bonde, Munspel: Liza Morgansdotter, Sång: Erik Pettersson Sjöqvist, Liza Morgansdotter, Stringarrangements: Erik Pettersson Sjöqvist och Mandolin/Mandola: Liza Morgansdotter, Marcus Fenn, Erik Pettersson Sjöqvist.

-Erik Pettersson Sjöqvist har producerat albumet. Det är 12 originallåtar, 3 trad-låtar och 4 tolkningar från Emmylou Harris, Ryan Adams och Gram Parsons.

Låtarna på albumet har delats in i årets fyra årstider. Hur kom det sig att det blev så?

-Albumet är på många sätt ett statement. Vi är trötta på spellistor och singlar, det finns något vackert med att lyssna på ett album från början till slut. Det är något som ofta fattas i dagens musik och vi tycker att det ska finnas en röd tråd. Vi har en stor förkärlek till proggrock och rockoperor som The lamb lies down on Broadway. Albumet blir en resa, vi är på väg någonstans genom tid och rum och årstiderna symboliserar det. 

Livet är förgängligt men årstiderna består. 

Vilka förebilder har ni i låtskrivandet?

-När jag blev kär i Lizas bästis försökte hon förgäves få mig hooked på Ryan Adams under hela vår relation utan framgång. Men dagen hon dumpade mig blev allt tydligt. Jag minns det så väl. Helt plötsligt förstod jag geniet bakom hans låtar och var för alltid en devotee. Sedan var det mycket genom Ryans låtar som Liza och jag fann varandra och vi har alltid älskat att spela hans låtar. Ryans album har även varit en stor förebild för mig produktionsmässigt, speciellt Cold Roses, Jacksoville City Nights och 29, 3 album med sammanlagt 42 låtar alla släppta 2005, säger Erik.

-Andra viktiga inspirationer är Daniel Romano, Springsteen, Sierra Ferrel, Alanis Morissette, Jeff Buckley, Emmylou Harris, Paul Simon, Jackson Browne, Milk Carton Kids.  

Ni har ju en väldigt innehållsrik ljudbild. Det låter imponerande bra om låtarna. Och det är ofta långt från avskalat. Hade ni någon förebild hur det skulle låta om skivan?

-Som Yngwe Malmsteen en gång sa på Youtube, ”How can less be more? More is more”. Ett ordspråk jag har lätt att känna igen mig i. Många av våra förebilder musikaliskt kommer ju också från en tid och tradition där dom orden är sanna. Sedan har vi ändå jobbat mycket med dynamik genom hela plattan så det inte ska bli korvstoppning 24/7 men det får la lyssnaren avgöra om vi har lyckats med eller inte, säger Erik.

-Erik har en vansinnig mick-mani. Vanliga up and coming producenter kanske investerar i en studiolokal eller en bil för att kunna ta sig till lokalen. Erik jobbade 52,5 trubadurgig för att kunna köpa sin första mikrofon som kostade mer än en kolonilott i Slottskogen. Studion flyttas runt i huset efter behag, vissa låtar är inspelade i köket, andra i badrummet. Blue Moon Studios som den så vackert heter har även flyttats med till Vemdalen, Österrike, Danmark, USA och Grekland. Inspirationen kan slå till varsomhelst och då är det inte dumt att ha en U47a eller två i resväskan, säger Liza. 

Vad var det senaste albumet ni lyssnade på och vilken konsert var den senaste ni besökte?

-Jag lyssnade på Late For The Sky med Jackson Browne och förundras som jag alltid gör av vilken magiskt album det är, säger Erik.

-Fem myror är fler än Fyra elefanter var vad jag senast snurrade på LP-spelaren hemma. Dock var det mest min dotter som dansade runt, skivan innan dess är Bonnie Light Horseman. Det är en magisk platta att dricka ett glas vin till en aprilkväll, säger Liza. 

-Den senaste konserten vi var på tillsammans var Sierra Ferrel på Pustervik i Göteborg. 

Finns det någon eller några av låtarna på albumet som har någon särskild bakgrundshistoria som ni vill berätta om?

-”For A Lover” är förmodligen den tidigaste låten på plattan och egentligen förutsättning för hela våran relation. Det var breakuplåten mellan mig och Lizas bästa vän och skrevs redan 2014. Det var även den första countrylåten jag skrev, Säger Erik.

-”In Between times” är skriven mitt under den brinnande Corona-pandemin när Erik var den enda personen förutom närmsta familjen som jag träffade. Vi satt i en stuga på Tjörn och testade tusen olika tonarter. Den är väldigt viktig för oss då den sätter fingret på känslan av att lämna de sorglösa åren mellan 20 och 30, säger Liza.

-Titelspåret ” In The Mourning Light” är en sammanslagning av de mörka sidorna och negativa elementen i de olika relationerna jag haft i mitt liv hittills. Det hela är en dystopisk berättelse av en relation mellan två människor som har väldigt svårt att leva utan varandra men också med varandra. Relationsberoende med destruktiva tendenser deluxe.

Vad hoppas ni det får för betydelse för Ashes & Fire att ni släpper ett album? Viket mottagande hoppas ni på?

-Vi hoppas såklart att vi ska beröra människor med vår musik. De flesta som redan lyssnar på oss har vi stött på när vi spelat live genom åren och vi vill komma ut och spela vår musik för dem igen och nå ut till nya människor. Det känns som ett enormt kliv för oss att äntligen få ge ut vår egna musik både på vinyl och i den digitala världen. Nu har vi satt ner vår fot i musikhistorien, även om nu ingen skulle förstå vår konst så betyder den väldigt mycket för oss. Runt 2055 när cirkeln har nått tillbaks till sin utgångspunkt så kommer vi nog hamna där jämte Gram Parsons på vinylhyllan hemma hos Lasse och Kollan 😉

Hur skulle ni själva beskriva er musik? Känner ni er hemma i countryvärlden?

-Någon på en bar i en okänd stad beskrev oss en gång som Johnny Cash & Emmylou Harris konstiga skilsmässobarn med Tony Rice-mustasch och ena foten fastkilad i en Paul Simon-potta. Detta är nu den officiella bandbeskrivningen på våran hemsida.

-Vårt band har genomgått flera metamorfoser genom åren. Duon består men vi har både en bluegrass- och en elektrifierad "americana"-sättning med 10-man elband. Därför har vi också haft möjligheten att spela på många olika typer av festivaler och event, såsom Gränna & Haga Bluegrass Festival men också mer country och americanariktade event som och Eds Countryfest och Grand Ole Opry. Det sistanämnda kan eventuellt ha varit mer Erik som stod och buskade utanför ingången till Americanafest där i höstas i hopp om att ragga en biljett till den utsålda awardceremonin och kanske också få en glimt av någon countrylegend i förbifarten. Det gick väl så där men han hamnade i peruk på en pubrunda men några lokala a-lagare till sista i alla fall.

Hur ser framtidsplanerna ut för Ashes & Fire? Några inplanerade spelningar?

-Den 4e Maj kör vi vår releasekonsert på Skeppet i Göteborg! Vi kommer köra all out med vårt episka 10-mannaband och Jonathan Hilli är förband. Det finns fortfarande lite biljetter kvar och detta vill ni inte missa!

-Efter det börjar vår sommarturné:

27e Maj: Haga bluegrass i Göteborg

8e Juni: Mossbrott Countryfestival

27e Juni: Hedekas Small lake meet

29e juni: Varberg Pride

17e Aug: Grenna Bluegrass

24e Aug: Wrågården Countryfestival

-Flera gig datum planeras in as we speak så glid in på våra sociala medier för att hålla koll på var ni kan hitta Ashes & Fire i sommar/höst: Facebook: Ashes & Fire Instagram: Ashesandfire_band Websida: www.Ashesandfire.com