Tre stjärnor från samma explosion.

Av Tomas Grip

 

Bobbie Gentry gav ut Ode To Billie Joe 1967 och i den ikoniska låten får vi höra berättarjagets mamma berätta vid middagsbordet:

"I got some news this mornin' from Choctaw Ridge.
Today Billie Joe McAllister jumped off the Tallahatchie Bridge."

Pappan bryter in:

"Well, Billie Joe never had a lick of sense, pass the biscuits, please.
There's five more acres in the lower forty I got to plough."

Prästen hade tittat in med lite skvaller kvällen innan. Mamman igen:

"He said he saw a girl that looked a lot like you up on Choctaw Ridge.
And she and Billie Joe was throwing somethin' off the Tallahatchie Bridge."

Och precis detta är en av musikhistoriens obesvarade frågor. Nämligen: Vad var det egentligen som kastades från bron? Var det en ring, blommor eller kanske ett aborterat foster? 

Många har undrat, men Bobbie Gentry själv tycker det är oviktigt och har aldrig förklarat saken närmare. Istället lär hon har sagt: "Låtens budskap handlar om det nonchalanta sätt familjen talar om självmordet, den är en studie i omedveten grymhet."

Sant. Och alldeles oavsett är det en fulländad countrysoul-klassiker.

------------------------------------------------------------------------------------

Senare samma år (det var så man jobbade på den tiden) gav Siv Malmkvist ut samma låt, med svensk text av Olle Adolphson. Då kallad Jon Andreas visa.

Adolphsons översättning följer samma berättarstruktur men med svenska namn och kulturella referenser, utan att tappa något av originalets suggestiva ton och mystik. Eller vad sägs om:

”Och vid bordet sa hon sen: Jag har hört i morse upp' från mon.
Det var om Jon Andreas Fjäll, har hoppat ut från gamla järnvägsbron.
Pappa sa till mamma, men's han tände pipan: Vad var det jag sa,
den där Jon Andreas var en ynkrygg, det vet såväl du som jag.

Mamma sa till mej: Men flicka, vad har hänt med din aptit?
Du är ju vit som ett lakan och har inte tatt en enda bit.

Han såg en flicka som var rätt lik dej, därupp' vid mon,
Och hon och Jon Andreas slängde ut nånting från gamla järnvägsbron”

Hudknotterframkallande deluxe!

----------------------------------------------------------------------------------

Vilket för oss till Frida Hyvönens fullständigt monumentala Sjön som inleder den lika grymma skivan "Kvinnor och barn" från 2016.

Hon har låtit sig inspireras - inte av Gentrys original - utan Adolphsons översättning. Melodin är förstås en annan, men hennes finstämda pianospel gör melankolin om möjligt ännu större. Här kastas inget från någon bro, men man behöver inte vara Einstein för att fatta vad Hyvönens karaktär känner. Tack vare den snygga slutknorren vet vi dock att brorsan kan bevara hemligheten.

Alla dessa versioner är fullkomliga, men frågan är om inte "Sjön" vinner på poäng ändå. Texten förtjänar att delas i sin helhet, men ska naturligtvis avnjutas tillsammans med musiken.

”Sjön låg helt stilla
Ingen människa var vaken
Vi sköt ut båten
Det var brorsan och jag
Sen rodde han ut oss
Våra röster försvann
Dimman och lukten
Av fiskfjäll och tjära och dagg

Vi hade med oss
En termos av plast
Och en extra mugg
Utöver den som satt fast

Det var sen där vi två
När vi låg och bada ute på ön
Som brorsan sa:
"Det är nåt med dig

Du ser faktiskt blek ut
Fast det är mitt i sommaren."
Och jag sa:
"Men sluta glo på mig."

Vi for hemåt mot kvällen
Brorsan och jag
Vi sprang uppför slänten
Till stugan där vi var
På altanen stod mamma
Och prata i telefon
När hon lagt på luren
Ropade, ropade hon

"Kom hit ungar får ni höra vad det var
Äldstpojken Johnssons föll ihjäl sig idag."
Inte ner för ett stup
Inte ner från en bro
Utan från vattentornets topp
Hade han slängt sig ut
Hade han slängt sig ut

Mamma sa:
"Varför i all fridens dar?

Och pappa kolla upp
Från sin tidning och sa:
"Av den där släkten
Blir det aldrig nåt bra!"
Och mamma sa:
"Hörrudu!"
Och sen sa hon:
"Vi ska käka nu."
Men jag, jag sprang ner till båten igen

Och sköt ut den från land
Åran låg redan i min hand
När mamma ropade efter mig
Inte fanns det någonstans
Inte fanns det någonstans
Inte fanns det någonstans
Nån tröst för mig
Mitt hjärta i brand
Mitt hjärta i brand
Mina tårar i sjön
Mina tårar i
Mina tårar i sjön”

Brorsan visslade
Till mig från stranden
Gjorde en rörelse
Längs munnen med handen
Alltså så där som
När ett blixtlås stängs
Och sen sådär som
Som när en
Nyckel slängs"