The Gospel of Jesper Lindell & Brunnsvik Music Festival

Av Tomas Grip

 

”Jag har sett rockens framtid och dess namn är Bruce Springsteen”.

Ett känt citat som tillskrivs journalisten Jon Landau efter att han sett en konsert med den då okände bossen, 1974. En korrekt profetia skulle det visa sig.

Låt mig nu parafrasera detta genom att hävda dalmasen Jesper Lindell som rockens framtid. Möjligen i en mindre skala men likväl. Receptet är ett gudabenådat kompband, en egen studio samt förmågan att skriva fantastiska låtar, som förvisso tar inspiration från femtio år gamla musiktraditioner, men ändå är fulla av särprägel. Därtill har han en röst som verkligen berör.

Efter en EP 2017 och debutalbumet 2019 drabbades Lindell av både njursjukdom och skivbolagsstrul. Eftersom vi befann oss mitt i en pandemi hade han plötsligt gott om tid att både skriva låtar och repa. Detta resulterade i ett tajt och svängigt band samt 2022 års succéskiva ”Twilights”. Plötsligt var det som att all inneboende talang blommade ut och albumet, med ekon av The Band och Van Morrison, svängde som en logdans i Louisiana.

En som fick upp ögonen för dem var Weeping Willows-sångaren Magnus Carlson som, när han hörde skivan, genast insåg att detta var bandet som kunde förverkliga hans dröm om att spela in countrysoul på svenska. De hade precis det funkiga sväng han eftersökte och ett album spelades snabbt in i Jespers studio hemma i Brunnsvik. I samband med detta gav de sig ut på en gemensam turné där Jesper och bandet inte bara kompade, utan dessutom agerade förband åt Carlson.

Ungefär samtidigt gav Lindell ut en EP med lite luftigare och mer återhållsamma sånger. En som gästade var Bob Dylans gamla violinist Scarlet Riviera, något som senare resulterade i ännu en turné.

Senaste albumet ”Before the Sun”, som är drygt ett år gammalt vid det här laget, skrevs och spelades in mer eller mindre parallellt med ”Twilights”, och precis som på föregångaren kokar Lindell och hans band en gumbo över öppen eld där de slänger ner Dr Johns käpp, Levon Helms skägg och Allen Toussaints gamla strumpor i den kokande häxbrygden. Jag vet inte om det är studion i sig, eller om det är något i vattnet där i Dalarna som skapar en sådan fantastisk ljudbild, men det låter verkligen enastående. Adderar man dessutom blåsarna The Brunnsvik Horns så blir resultatet det närmaste man kan komma ett svenskt Booker T & The MG:s eller E Street Band. Så här mycket har inga svenskar svängt sedan Ingemar Stenmarks storhetstid. Flera låtar hade varit stand out tracks även på The Bands Music From Big Pink och de besitter så mycket värme och organiskt sväng att de får Moondance att framstå som Love Will Tear Us Apart i jämförelse.

Sedan dess har det hunnit bli ytterligare två EP:s med Magnus Carlson och en EP med covers.

Däremellan har man kuskat otaliga mil längs de europeiska vägarna vilket har slipat bandets form till rakbladsvass perfektion.

Det är förresten inte bara i Europa bandet turnerat: en höjdpunkt var Jesper och bandets resa till USA förra året. Där spelade de förband åt Morgan Wade på hennes östkust-turné och hann också med en intim spelning i Levon Helm Studios i Woodstock. Ni som kan er musikhistoria förstår storheten i detta. Turnén avslutades med att de spelade in hela två album över fyra dagar. Ett i Memphis Royal Studios (framför allt känd för Al Greens alla Hi-inspelningar) och ett i självaste Muscle Shoals, Alabama. Mer klassisk mark än så står knappast att finna i musikvärlden. Även om det främst är tolkningar av gamla soullåtar så är det inga dussincovers vi talar om. Jag har fått lyssna på några av låtarna och man kan med fog säga att det är explosivt material. Det känns nästan som om detta är vad bandet är satta till jorden för att göra. Skivorna är planerade att ges ut till hösten.

Och som om inte det vore nog med allt detta står Jesper i begrepp att arrangera sin egen festival i hemtrakterna: Brunnsvik Musik Festival.

Festivalen, som går av stapeln till helgen, har ett program som utgår från Lindell. Förutom han och bandet, som spelar bägge dagarna, är ett explosivt artistutbud bokat. Här återfinns bland annat grymma svenska akter som Per Persson & Nya Packet, H.SELF, Vilma Flood och Isak Benjamin plus att man toppar med internationella class acts som Dylan LeBlanc, Judy Blank och Johnny Irion.

En naturskön plats, ljusa sommarkvällar och en spelsugen hemmason ger alla förutsättningar för att detta kommer att bli något alldeles extra.

Här är sex låtar jag hoppas få höra:

Dance (2022) - Jesper Lindell & Brunnsvik Sounds

Aldrig har jämförelserna med The Band varit mer välfunna än här. Håller också tummarna för att en hel del nyskrivet material.

Slagit Dank (2023) - Per Persson & Nya Packet

Eftersom Persson sällan ändrar särskilt mycket i sin setlist får vi vara glada över detta nytillskott, som dessutom har visat sig vara en riktig bomb live.

Let It Rain (2024) - Dylan LeBlanc

Extraspår från senaste skivan som förtjänar strålkastarljus. Väsnas han som på förra årets Stockholm Roots kan det bli magiskt.

Never Said a Word (2021) - Judy Blank

En av de finaste duetter som någonsin skrivits. På originalet sjunger hon den med Dylan Earl. Törs man hoppas att namnen LeBlanc kliver in här?

Maggie Brown (2024) - H. SELF

Det går inte att komma från att detta är alla hans konserters klimax, även om personliga favoriten På eget bevåg kommer att knocka lika hårt.

Never Far From My Heart (2017) - Johnny Irion

Förra årets album var fantastiskt bra men denna duett med före detta frun Sarah Lee Guthrie (jupp, barnbarn) är en av mina mest spelade låtar alla kategorier.

Väl mött.