The Byrds-betyg

Av Tomas Grip


 

Har noterat att skivbolaget Cherry Red gör ännu en kulturgärning. Den här gången har de samlat ihop en 5CD med Gene Parsons, multiinstrumentalisten som nog är mest känd som medlem i sentida Byrds. Samlingen innehåller hans bägge soloskivor "Kindling" och "Melodies" plus en den vanliga högen demos, outgivet och livespår.

Värd sitt pris bara för den fantastiska låten Memories For a Bird in Flyght, om Byrds kompisen Clarence White (vars begravning för övrigt var så tråkig att den fick Gram Parsons och Phil Kaufman att göra överenskommelsen som sedan ledde fram till att Kaufman stal Parsons lik och eldade upp det i öknen - vilken ni kan läsa om här.

Som så ofta leder det ena till det andra och detta fick mig att plocka fram mina gamla Byrds-skivor - vilket i sin tur ledde fram till nedan betygssättning av dem. 

Håller ni med?

Mr Tambourine man - 1965
Debuten är främst Gene Clarks platta och det karakteristiska jangle-soundet sitter direkt. Innehåller 4 Dylan-covers.
Fem Gripar

Turn! Turn! Turn! 1965
Tar vid där debuten slutade. Även här är det Clark som drar det tyngsta lasset med klassikerna Set You Free This Time och The World Turns Around Her. Två Dylan-covers.
Fem Gripar

5D 1966
Här kommer psykedelian in i bilden och det är inte bara av godo tycker jag. Stämsången i Wild Mountain Thyme är dock så knäckande bra att resten av skivan lätt glöms bort.
3,5 Gripar

Younger Than Yesterday 1967
Det stora popalbumet! Innehåller mängder av klassiker, med Dylans My Back pages som ett av utropstecknen.
Fyra urstarka Gripar

The Notorious Byrd Brothers 1968
Goffin/Kings' Goin' Back har aldrig gjorts bättre (eller, jo: kanske i Nils Lofgrens version), och Get To You är en bortglömd pärla. Crosby's trekant-låt Triad kom med först på CD-utgåvan.
Fyra Gripar

Sweetheart Of The Rodeo 1968
Enter Gram Parsons och en av de bästa Dylan-Covers som världen skådat: You Ain't Goin' Nowhere. Parsons Hickory Wind en evig klassiker förstås.
Fem Gripar

Dr. Byrds & Mr. Hyde 1969
Kanske den första skiva där Roger McGuinn verkligen kliver fram som låtskrivaren nummer ett. Drug Store Truck Drivin' Man av McGuinn/Parsons är countryrock av toppklass.
Tre Gripar

Ballad of Easy Rider 1969
Består mest av covers med titellåten (skriven av McGuinn) är å andra sidan bland det bästa det någonsin gjort.
Tre Gripar

Untitled 1970
Sjuttiotals-Byrds är grovt underskattade enligt mig. Innehåller mängder av fina bitar. Skip Battin och Gene Parsons visar sig vara fina tillgångar. Och Chestnut Mare är fullständigt omöjlig att inte knäckas av.
Fyra starka Gripar

Byrdmaniax 1970
Lite utskälld men underskattad skiva. Håller kanske inte hela vägen men HUR bra är t.ex. inte Glory, Glory, Absolute Happiness och Kathleens Song?
Tre starka Gripar

Farther Along 1971
Släpptes kort efter Byrdmaniax och innehåller gott om klassisk kött-och-potatis-Byrds. Bäst på skivan är utan tvekan covern på Larry Murrays Bugler från året innan.
Två Gripar

Byrds 1973
På deras sista album återförenades originalsättningen och inte förvånande är det Gene Clark som imponerar mest med Full Circle och Changing Heart.
Fyra Gripar