Release Friday Roundup,  v19

Av Tomas Grip

 

Jag gillar ju språk, men kan ibland ha lite svårt för anglicismer. Varför använder vi till exempel ordet VINTAGE när vårt inhemska vokabulär redan har det vedertagna SECOND HAND kan man undra?

2026 års vidrigaste ord enligt mig måste nog ändå vara "BANGER".

DJ:s och journalister började använda det för en låt som fyller dansgolven och plötsligt ser och hör man det överallt. 

Är ni en av dem som begagnar er av det ordet så vänligen sluta!

Säg TJOTTABLÄNGARE, RACKARRÖKARE eller det fornnordiska ordet HIT istället.

Med detta sagt: efter att lyssnat igenom de senaste dagarnas releaser kan jag konstatera att veckan bjuder på nedan KNAKELIBRAKLÅTAR.

Faktum är att det var omöjligt att ympa ner listan till futtiga 20 låtar så denna vecka är listan 25 bitar lång.

Först ut är två duetter som var och en är rejält spektakulära. Att Paul McCartney spelat in en låt tillsammans med gamle Beatlespolaren Ringo Starr - en låt han dessutom specialskrivet för honom - är naturligtvis en stor händelse i popvärlden. Den visar sig dessutom vara en finfin popbagatell och uppväxten i Liverpool.

Duett nummer två är kanske inte av samma historiska magnitud, men är desto större sprängstoff rent musikaliskt. 2023 skrev Peter Morén och Josh Rouse några låtar tillsammans i Nashville. Två av dessa har nu släppts, varav Missed Opportunities är ett sublimt krumelurpiller som lägger sig fint till rätta mittemellan respektive upphovsmäns egna kataloger.

Självklart måste vi nämna farbröderna Rolling Stones också. Har sett att andraspåret Rough and Twisted hyllas av internets alla gubbar och visst är den både bluesig och skitig (och bra). Med mina 55 år tar jag på mig att representera ungdomen när jag säger att förstaspåret In The Stars ändå är grejen här. Klassiska Keef-riff och medryckande melodi vinner matchen mot autenticiteten tycker jag.

Waterboys nya singel nämner allt utom namnet på en viss president och den visar med ackuratess att Mike Scott fortfarande har krutet torrt. En femplus-karamell no less.

Även Peter Donovan, Eli "Paperboy" Reed, Brock Davis och Kurt Vile bjuder på riktiga dängor innan vi, mitt i listan, hittar ett kluster powerpop-låtar som verkligen bröstar upp sig: Mod Lang (de kan ni läsa om i separat post), The Lemon Twigs (ny skiva idag!!), Slippers och Weird Nightmare (i duett med Julianna Riolino) kommer alla med solsken.

Listan innehåller också tre riktigt snygga covers: Triptides har den goda smaken att tolka The Replacements Unsatisfied, medan Whitney gör vad man borde om man skall tolka andras låtar: man letar fram en relativt okänd låt från musikhistorien och sätter en rejäl guldkant på den. I det här fallet tar man Robert Lester Folsoms bortglömda sjuttiotalsörhänge See You Later, I'm Gone och gör den så att håret i handflatorna ställer sig i givakt. Urtjusigt, verkligen.

Slutligen har ju Anastasia gett ut sin skiva med Alf Robertsson-tolkningar också, men den har ni säkert redan läst spaltmeter om.

Idag släpper också Wilmer X en ny skiva, varifrån jag plockat countrydängan Dina tankar är nån annanstans, med Ola Gustafsson på förtjänstfull pedal steel.

Så här långt in i listan tycker jag att mitt inledande löfte om idel topplåtar håller, men frågan är hur de avslutande nio spåren står sig i konkurrensen? Oerhört väl skulle jag vilja påstå. Faktum är att detta nog är den bästa veckosammanfattningen sedan jag började med dessa sammanställningar för ett par år sedan.

Då har jag inte ens nämnt de nya skivorna med Whitehorse, Beefhart & MQuinn eller India Ramey.

Trevlig helg!