Ode till en skivsamling

Av Tomas Grip

Foto: Tomas Grip

 

Jag vet inte om ni minns, men långt in på 2000-talet fanns det en skivsamling i de flesta svenska hem. På den tiden var musiklyssnande fortfarande en stor del av människors identitet och det första man gjorde när man klev in i en främmande persons boning var att kritiskt granska dessa samlingar. Kanske nickade man nöjt när man hittade något man gillande och ett tyst samförstånd med ägaren upprättades.

Idag är det bara några av oss som fortfarande skyltar med våra skivor. Vi som fortfarande vet att en välsorterad samling signalerar passion, kunskap, identitet, och smak. För vi har såklart bäst smak också. 

Det vitala ordet här är "samling".

Säg till en filatelist att alla frimärken finns att beskåda på nätet och han kommer att titta på dig som vore en idiot. Argumentet att all musik finns gratis på nätet kommer att framkalla samma förakt hos en riktig music lover.

En fysisk samling är ju så mycket mer: för det första är den autentisk - på riktigt - och bjuder in till samtal.

En inte oviktig del är också att det är den kanske snyggaste, varmaste och mest personliga inredningsdetaljen. Tillsammans, möjligen, med böcker och tavlor.

Skivor - väggord: 100 - 0.

Någon skrev att det är en är en biografi över ens liv och visst är det så att den skapar en känslomässig koppling.

Dessutom är känslan av fysiskt ägande, samt vetskapen om vilket jobb och idogt letande som ligger bakom en välsorterad samling, en lisa för själen.

För en musikälskare är få saker så tillfredsställande som att kategorisera och sortera sina skivor. Att dessutom få bläddra i booklets och läsa välskrivna liner notes gör att man lär sig mer om artisterna och sammanhangen. 

För det är ju så att de riktiga artisterna - de som inte bara jagar nästa hit/försäljningsframgång - bryr sig om det konstnärliga i att ge ut ett album där texter, övergångar och låtordningar gör skivan till en kvalitativ och tidlös helhet som håller över tid. Detta ger mervärden ljusår bortom dagens hitlåtar som ofta är bortglömda när nästa hit klättrar på listorna.

En skivsamling kan dessutom vara bra att ha, även om man streamar musik. Främst av den enkla anledningen att man ständigt får nya uppslag om vad man vill lyssna på. Kanske hittar man bortglömda pärlor med Jeffrey Gaines eller Trish Murphy som man aldrig annars hade återupptäckt? Och det är just detta som är paradoxen. Med all världens musik ett knapptryck bort slutar det oftast med att man lyssnar på de vanliga spellistorna eller artisterna.

En skivsamling utvidgar både sinne och musiklyssnande och är dessutom ett bra komplement till Spotify/Tidal.

Ett exempel: varje morgon tar jag bilen till jobbet - och varje morgon väljer jag ut två CD-skivor till färden. En för ditresan och en för hemresan. Oftar hittar jag underbara skivor jag aldrig kommit på tanken att lyssna på om jag varit utlämnad till Spotifys mikrokosmos.

Dessutom finns det inget bättre sätt att uppleva musik än med knivskarpt CD-ljud, samtidigt som man susar fram på grankantade, smala riksvägar.

På CD kan jag dessutom avnjuta favoritlåtar som Tomorrow med Matthew Sweet, There's Still Time med Peter Wolf eller Robbie Fulks Take Me To The Paradise. Eller varför inte soulklassiker som Clarence Carters Say It One More Time och Marcell Strongs Mumble In My Ear.

Ovan låtar är blott ett fåtal exempel på musik som saknas på Spotify.

Har man fysiska skivor är man dessutom garderad mot problem med licenser eller att artister drar tillbaks sin musik Spotify. Kort sagt: man är inte beroende av ett stabilt internet. Och gud förbjude att något händer som slår ut internet eller streamintjänster.

Min skivsamling består till största del av CD-skivor. Har man däremot en vinylsamling tillkommer ett par icke försumbara guldkanter i form av:
1. Vinyldoft 
2. Att få vända på skivan och avnjuta klassiska sida 2, låt 1.

Jag tror det är ett tecken i vår glättiga tid att allt jag beskriver ovan inte längre anses viktigt. Kändiskultur och influencers gynnar inte precis djup, innehåll eller unika personligheter.

Ändå ser man små tecken i samhället att en revolution är i förestående. 
Kanske, kanske, att nästa generation inser värdet med en personlig skivhylla igen. Att den betyder något mer än att bara konsumtion.

Hellre en wall of sound än ett moln som kan försvinna med ett lösenord.