”Kanske var Alf den svenska artist som bäst förstod sig på den råheten och ärligheten som fanns i gammal country.”

Av Christer B. Jarlås

Foto: Johan Bergmark

 

Hon heter Anastasía Grivogiannis. Den som lyssnat på Nynningen eller hört Country efter jobbet vet att hon besitter en av de där unika rösterna som lever kvar efter att man hört den. Nu har hon tillsammans med ett stort gäng kända göteborgare spelat in sitt första album ”Göteborg sjunger Alf”. Där medverkar Valter Nilsson, Ina Lundström, Tomas von Brömssen, Ebbot, Thomas Stenström, Dan Berglund, Bror Gunnar Jansson och flera till. Albumet är producerat av Jesper Lindell och Björn Pettersson. Albumet som släpptes i förra veckan har hyllats stort överallt. Releaseturnén pågår redan.

Mitt i allt spännande och roligt som just nu händer gav sig Anastasía tid att sitta ner och låta sig intervjuas för Rootsyland av Christer B. Jarlås

Hur kom det sig att du och Country efter jobbet började sjunga Alf Robertsons låtar?

-Jag har spelat med Country efter jobbet i flera år nu på Fyrens ölcafé en och ibland två gånger i månaden. Spelningarna där har en tendens att dra till sig Alf Robertson-fans. Även på våra spelningar som vi har med Country efter jobbet på andra ställen. Ofta när vi har spelningar är det någon där och ropar efter Alf Robertssons låtar.

Vilken relation hade du till Alf och hans låtar innan du började sjunga dem?

-Det var Country efter jobbet som introducerade Alf Robertsons musik till mig.

Som du ser det – vad är det som gör att Alfs låtar fungerar så bra i dag, långt efter att de skrevs?

-Jag tycker att Alf Robertsons musik passar bra in i samhället i dag eftersom folk har tröttnat på AI och tillgjord musik och konst. Det är nog många som har tröttnat på det och om jag skulle beskriva Alf Robertson så är han väldigt ärlig, genuin, folklig och autentisk. Därför är det väldigt uppfriskande att få höra hans musik i dagens samhälle när folk annars inte vet om det de upplever är gjort av en människa eller en robot. Därför tror jag att man söker sig till något som känns mer mänskligt.

-Alf och jag har nog samma ideal när det gäller country. Det är den här gamla countryn från 1930-, 40-, 50- och 60-talet. Om man jämför med dagens country så hade den musiken ett väldigt naket ljud som inte var särskilt tillgjort. Inte lika tillgjort som det är i dagens country.

På nya albumet sjunger du låtarna tillsammans med en rad kända göteborgare. Hur fick du dem med på albumet?

-Jag kände nog en tredjedel av dem. Vi befinner oss ofta på samma platser. En tredjedel var med hjälp från Björn Pettersson och en tredjedel kom med hjälp av Nikke Ström. De fick alla först lyssna på materialet och sedan bestämma sig om de ville vara med eller inte.

Sa alla som fick frågan ja till att medverka på albumet eller fick du några nej?

-Jag fick ett par nej. Men jag kan inte ha varit mer nöjd med resultatet som det är i dag.

Var det någon av dem som du var lite extra nervös över att få sjunga med?

-Jag var inte särskilt nervös över att träffa någon av dem för vi har haft en väldigt avslappnad inställning till hela det här projektet. Det tror jag också är en av de största anledningarna till resultatet.

Nu är albumet ”Göteborg sjunger Alf” ute. Hur känns det? 

-Det känns väldigt bra såklart att albumet är ute. Jag är väldigt nöjd med allting. Jag har förberett mig mentalt också vad som kan hända härnäst, vad det än blir. Jag tänker också framåt. Jag går runt mycket och tänker på nästa platta.

Din röst hyllas stort av många. När upptäckte du att du kunde och ville sjunga? Har du alltid sjungit? Hur var din musikaliska uppväxt?

-Jag har alltid haft en massa musik i mitt huvud. Det började när jag lekte lekar när jag var liten och hade soundtracks som jag skapade i mitt huvud och med min röst. Vi sjöng även mycket i bilen, jag och mina tre syskon och mina föräldrar när vi åkte på utflykter vilket hände ganska ofta när jag var barn. När vi hade gäster brukade min äldsta storasyster och min mamma spela gitarr och sjunga för dem. Någonstans i mellanstadiet började jag tycka att det var pinsamt att sjunga inför folk. Till och med Luciatåg, det kändes pinsamt att sjunga och för privat. Några år senare gick jag med i en kör och då blev det officiellt att det var ett intresse som jag hade.

Du sjunger ju också i Nynningen. På 1970-talet stod ju Nynningen och göteborgsproggen som ett uttalat alternativ mot Svensktoppen och den kommersiella musik som Alf Robertson representerade. Är det något du eller ni har tänkt eller funderat på?

-Det är ingenting som jag har tänkt särskilt mycket på. Inget av varken Nynningen eller Alf Robertsson ses som kommersiell musik i dag. Det är kanske därför jag gillar det. Jag gillar faktiskt det mesta från den tiden. Även om Alf Robertsons musik ansågs vara kommersiell på den tiden så hade han någonting som stack ut väldigt mycket. Vissa ansåg att det var en svaghet att han var för vanlig eller för relaterbar. Både Nynningen och Alf hade något som stack ut väldigt mycket.

Hur ser du själv på Nynningen och Alf och deras betydelse i den svenska musikhistorien?

-Nynningen var ett av de viktigaste banden inom proggen på 70-talet. Vad gäller deras politiska budskap så tycker jag att många av låtarna är minst lika relevanta i dag som de var då. Vad gäller Alf Robertson så är han en av de största vad det gäller svensk countrymusik. Kanske var Alf den svenska artist som bäst förstod sig på den råheten och ärligheten som fanns i gammal country.

Du har ju en av den svenska proggens viktigaste musiker i bandet. Nikke Ström har ju varit med i nästan allt bra från Göteborg från 1960-talet till i dag. Hur kom det sig att du och Nikke började samarbeta?

-Ja, Nikke Ström är fantastisk. Vi träffades första gången på Holy Moly på Andra Långgatan. Senare när jag var med i Country efter jobbet så började han komma på våra spelningar. En gång när det var ungefär två minuter kvar tills vi skulle gå upp på scenen så knackade det på backstage och då var det Nikke som kom in och han hade bestämt sig för att jag skulle vara med i Nynningen när Matilda, deras dåvarande sångerska, skulle bli mammaledig. Det tackade jag ja till och jag är nöjd över det svaret än i dag. Jag tycker väldigt mycket om mina kollegor i Nynningen.

Hur viktig är Göteborg som musikstad för dig?

-Göteborg är väldigt viktig för mig som musikstad. Här föds det inte särskilt mycket kommersiellt. Det föds nya sound och alternativa projekt som det många gånger har gått väldigt bra för. Absolut en viktig stad för Sveriges musikutveckling.

Du sjunger ju även med andra grupper utöver de två nämnda. Hur ser det ut framöver? Kommer du att fortsätta som du har gjort och fråga med flera olika?

-Anastasía-projektet ligger högst upp på min prio-lista just nu. Men jag kommer att fortsätta med mina andra projekt såsom Givana, Greek Folk Collective och Nynningen. Ibland dyker även kortare projekt och samarbeten upp. Det tror jag att jag behöver för att inte bli uttråkad. Och för att kunna få perspektiv så måste jag byta genrer då och då för att få det. Och även för att få inspiration. Det ena projektet hjälper det andra anser jag. Så länge man inte blir för stressad.

Finns det fler planer på vad det ska kunna bli framöver för dig efter det nu aktuella albumet.

-Vad gäller de framtida planerna så kan jag berätta ungefär vad vi har planerat just nu. Sedan kan det alltid ändras. Jag har börjat samarbeta med lite olika konstnärer som skriver text och till deras texter skriver jag musik. Hittills är planen att det ska släppas några svenska låtar och sedan kommer det förmodligen att komma ett engelskt album också. Planen är att det kommer ut nästa år, så vi har att göra.

-Men det känns roligt och spännande för mig och jag ska försöka att hålla det lika avslappnat som jag har gjort under det här projektet för det var ett väldigt trevligt sätt att jobba på. Inte jobba ihjäl sig och också låta saker vara. Inte jobba för mycket med alla möjliga små detaljer som man kan komma på.

-Och eftersom vi har tänkt att släppa musik på engelska nästa år också så vill jag gärna kunna spela det här både i Sverige och i andra länder. Sedan får vi ju se vilka det blir.