Jag har gjort min egen grej, på gott och ont

Av Christer B. Jarlås


 

I fredags släppte en av landets främsta låtskrivare Christina Kjellsson ett nytt album. Christina Kjellsson bjuder där som vanligt på sin unika språkbehandling i sina texter. Kjellsson kan som få andra skapa textbyggen med pricksäkra formuleringar, intelligenta och underfundiga betraktelser; inte sällan med en stor portion humor, men där även de mörkaste färgerna på paletten får plats. Det nya albumet bjuder på allt och musiken har delvis fått en spännande annan karaktär. Americana-inslagen är tydligare än förr.

Några generationer svenska låtskrivare har deltagit i Christina Kjellssons uppskattade kurser på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv. Lars Winnerbäck är en av många elever under åren. Hon har etablerat en metod för textbearbetning ”Rim & Reson” som används i dessa låtskrivarkurser. Kjellsson har fått fina priser och utmärkelser. Hon har fått SKAP-stipendium, Olrog-stipendiet och Fred Åkerström-stipendiet för personer som ”på ett betydelsefullt sätt arbetat för att bevara, utveckla och/eller skapa svensk visa” och Svenska vispriset. 2015 erhöll hon ett femårigt arbetsstipendium från Konstnärsnämnden. Som om inte det var nog har hon också skrivit flera hyllade romaner.

Christer B. Jarlås har för Rootsyland intervjuat Christina Kjellsson

Ditt nya album ”Slutet på historien” släpptes i fredags. I år är det också 30 år sedan ditt debutalbum ”Ordagrant”. Namnet på det nya albumet är lite ödesmättat. Ska titeln tolkas ordagrant?

-  ”Slutet på historien” är mitt åttonde album. Titeln kan tolkas på många sätt. Det är ju ett ovedersägligt faktum att tiden krymper med åren. Vi kan säga att titeln är ett semikolon med eftertryck.

Jag är imponerad av det nya albumet. Hela ljudbilden är lite tuffare. Vilka är det som spelar på skivan och vem har producerat?

-  Producerat har Danne Johansson gjort, tillsammans med mig.

-  Vi ville göra ljudbilden annorlunda och jobba mer elektroniskt, då det lämpar sig väl för textbaserad musik.

-  Bland övriga musiker kan nämnas: Fredrik Åkerblom piano, Nikke Ström bas, Dan Magnusson, som är den bästa trummis jag samarbetat med. 

Vilken musik lyssnar du mest på i dag?

-  Senaste två riktigt minnesvärda konserter var Laurie Anderson och Tamikrest. Jag lyssnar mycket på musik från Mali men just nu även på Moby, och Einsturzende Neubauten.

Du brukar ju oftast kallas visartist eller trubadur. Är det beteckningar du känner dig hemma med? 

-  Jag har faktiskt aldrig identifierat mig som ”visartist” och vill varken kallas det eller ”trubadur” även om det ordet från början betyder upphovsperson. 

-  Jag kallar mig för låtskrivare och artist. Det är dessutom med verkligheten överensstämmande.

Det nya albumet är väl snarare rock eller countryrock, eller hur vill du själv beskriva de nya låtarna?

-  Uttrycksfulla texter i adekvata musikaliska inramningar.

-  Danne Johansson drar gärna låtarna åt amerikanahållet medan jag försöker undvika just det och istället söka luftiga elektroniska lösningar. Det behövs luft i mitt material eftersom texterna tenderar att bli kompakta. Vi har mötts på mitten.

På debutalbumet finns låten ”Aldrig dit igen” som handlar om uppväxten i södra Norrlands inland. Har din relation till din uppväxtmiljö förändrats under de här 30 åren? De nya låtarna är ju inte sällan lite vemodiga hyllningar till trakten..?

-  ”Aldrig dit igen” var en slags kärleksfull travesti. Sen dess har trakten och bosättarna fått en rad välförtjänta seriösare hyllningar från mitt håll. Jag bär på en ständig hemlängtan, oavsett var jag befinner mig. 

-  e.e. cummings skrev: ”It takes courage to grow up and become who You really are”. Jag känner igen mycket av det, strävan att försöka bli den jag en gång var. Självklarheten.

-  Och jag är nog närmast den känslan när jag är i Handsjön.

Många av mina stora favoriter bland dina låtar har texter som är tydligt rotade på vissa platser, ibland i Jämtland och ibland runt Göteborg. Hur viktig är den geografiska miljön när du skapar dina texter?

-  Miljöer är centrala för egentligen alla låttexter. Eftersom sånger är nuets konst och därför så flyktiga kräver de ett stort mått av konkretion och förankring i tid och rum. Den gyllene regeln i muntlig berättartradition: Låt första raden svara på tre frågor. Vem? Var? När?

-  Och det är också en god regel, att skriva om något man vet nånting om.

Jag får intrycket att många av de nya låtarna är lite mer personliga på ett sätt som du inte alltid varit förr? Har jag rätt? 

- Ja, du har rätt!:) 

Och finns det några historier bakom någon eller några låtar du vill dela med dig av?

- Produktionen är tillägnad mina föräldrar (Barbro och Kjell)  och min storasyster (Carina) som inte ens hann fylla tre år.

-  Att växa upp som syskon till ett förlorat barn har präglat mig mer än jag förstått. Det känns fint att nu sammanfatta delar av historien och ge till dem. 

- Ett avslut.

Hur ser du på de här 30 åren sedan debuten. Musikklimatet var ju ett helt annat då? Vad är du nöjd med och vad är du missnöjd med? 

-  Jag har gjort min egen grej, på gott och ont. Ofta längtat efter sammanhang, samspel och kolleger men mycket sällan känt att jag haft någon given plats eller ett rum där jag kunnat verka.

-  Istället för att bara visa något har jag ofta behövt bevisa. Och det kräver sitt.

-  Lönearbete har i stunder varit en skön vila från det egna skapandet och utövandet.

-  Har svårt med tillit, drivs av duktighet och ryggar inför varje uttryck för prestige.

-  Jag blev en solitär. Det är som det är. 

Orden finns ju alltid med dig, i sånger, i dina böcker, i din undervisning och jag minns även favoritradioprogrammet ”Ordalaget” 2011-2016 där ni var tre som födelsemärkte, rättvisemärkte, brännmärkte eller K-märkte ord.  Finns det vissa ord som du aldrig skulle ta med i en sångtext?

-  Ja:) Ordalaget var härligt! 

-  Ord jag aldrig skulle ta med i en sångtext… ”befattningsnomenklatur” och ”magkänsla”. 

Rootsyland handlar ju mest om americana och country. Är det något du lyssnar på? Har du några favoritlåtar eller artister i den världen?

-  Crooked Still har jag lyssnat mycket på och sett live flera gånger. Suveräna musiker och riktigt roliga arrangemang. Sen finns ju Jack White som behärskar det mesta…

Finns det några planerade konserter framöver där man kan få höra dig live?

-  För första gången på decennier har jag sett till att inte ha en enda bokning! Och det känns riktigt bra, men säg det inte till nån…;)