Garth Hudson i Dalarna

Av Peter Söderlind


 

Sister Maud Hudsons skrik hördes över innergården på Bjurfors Hotell & Konferens. Den öppna spisen som nyss tänds rök in och sot fyllde rummet där hon och hennes man Garth Hudson skulle bo. Vi var flera som sprang dit i panik, inte minst Maud själv var i upplösningstillstånd. Garth såg vad som hände men gick lugnt ut. Han tände sin pipa. Visste att stormen skulle blåsa över, visste att sotet snart skulle lägga sig och att han om en stund också kunde göra det. Leffe Johansson som drev stället kunde också koppla av, det var ingen storbrand. Även Rootsys Björn Pettersson andades ut. Men det var bara början…

Vi skulle till en stor hyllningskonsert för Levon Helm som nyligen hade gått bort. Garth skulle bara repetera in låtar från The Band med texasbandet Deadman. Den stora konferenslokalen hade fyllts med musikinstrument och kvällen var redo för en makalös upplevelse för oss få som fick sitta med. Han satt vid orgeln, Deadman stod uppställda och Sister Maud dirigerade. Låt efter låt, samma låt igen och igen. "The Weight" så klart och hela låtskatten. Garth visste vad han gjorde. Han blev förvandlad, fingrarna och hela han fick energi från någon annanstans ifrån. Men så plötsligt, allt tystnade, Garth var orörlig och halvt liggande över tangenterna. Alla avvaktade, såg på varandra. Det gick ett antal sekundrar innan han vaknade till. Jag trodde själv han dog men det var bara att han lite snabbt slumrade till. Vi spelade in flera låtar med våra mobiltelefoner men Sister Maud röt till när hon upptäckte, inga filmer fick läggas ut. Fast vi filmade ändå, har ett gäng som jag tittar på då och då. Det är just såna filmer som gör mig glad, spelglädje är livsglädje. Och det här var ett rum fyllt av liv. Det repades till tidiga morgonen. På eftermiddagen skulle det bära av till Peace & Love i Borlänge. Några timmars sömn skulle hinnas med. 

Sister Maud satte sig i framsätet. Garth satt i minibussens ena baksäte. Men Maud hade nyss sagt stopp för några andra i bussen. Det var alltför viktiga saker som behövde dryftas längs vägen. Så vi åkte, hon påpälsad och med händerna i en påse med is. Garth satt tyst. Det var innan hennes julsånger gav mig och Garth den äran. Vid det laget låg han raklång på baksättet, och flög halvvägs ned vid en inbromsning. Hon berättade om Levon, om The Band. Jag fick en musikalisk historielektion som varmt uppskattades. Garth sa några ord. Framme i Borlänge lastade vi av och fick logetältet intill John Hiatt. 

Konserten på stora scenen var bland det häftigaste jag hört. Deadman och Garth blev för en stund The Band. Levon hyllades värdigt och till stora applåder. Jag är säkert på att han också applåderade från sin himmel. 

Sent på kvällen åkte vi hemåt. Trafiken var brutal ut från stan men ett sista stopp behövde göras. Sister Maud var i akut behov av mjukglass för sin hals efter sina sångnummer. Och endast mjukglass från McDonalds fungerade för detta ändamål. Så till slut kom vi dit, och  kunde äntligen ta sikte mot Bjurfors. Garth satt tyst. Sister Maud pratade, mest om sitt framträdande den här gången. Hon visade längre fram längs vägen den kyrka som hade gett henne inspiration till en av de låtar hon sjöng. Garth sov. 

Det var sent när vi kom fram. Jag tände pipan bredvid Garth som redan puffade på sin. Ja, det hände ännu mer under detta äventyr, oskrivet men inte glömt. Men jag tog mig ändå hit till en fin stund med Garth utanför deras stuga. Vi tystnadens apostlar, fann varandra i lugnet. Det var i musiken det fick ljuda, och det hade det sannerligen gjort.  Ikväll när jag skrev denna personliga krönika tände jag pipan, gick ut i tystnad och tänkte på Garth. Vila i frid.