Gabe Lee - en storyteller från Nashville

Av Håkan Olsson


Gabe Lee är inget mer och inget mindre än en mycket bra singer/songwriter av den klassiska country-skolan. Men förväxla inte klassiskt med gammeldags. Gabe Lee är i högsta grad här och nu. Både musik och texter speglar vår tid. Nya albumet "Drink The River" är ett prov på mästerligt låtskriveri och handlar om livet in staden där han föddes, växte upp och lever. Och Gabe Lee är något så unikt som en musiker som faktiskt är född och uppvuxen i Nashville!

I oktober gör Gabe Lee en nästan tre veckor lång turné i Sverige och Rootsyland passade på att fått ett zoom-snack med Gabe på hans veranda i Nashville.

”Drink The River” har gått på repeat hos Rootsyland-redaktionen på senaste tiden och är en platta som kommer att hamna högt på årsbästa-listan 2023. Hur har reaktionerna varit på hemmaplan?

-       Tack, det gläder mig att höra. ”Drink The River” kom till väldigt snabbt efter att jag släppt min betydligt rockigare platta ”The Hometown Kid” i oktober 2022. Jag hade en massa låtar över som jag inte tyckte passade den plattan och när jag började skissa på ett nytt album föll alla bitarna på plats. Låtarna var mer i folk/bluegrass-stil och texterna berättande på ett sätt som nästan kräver mer akustiska arrangemang. En av fördelarna med att leva och verka i en stad som Nashville är att det nästan alltid går att hitta fantastiska musiker som är redo att komma till studion. Och de jobbar snabbt dessutom. Några av de som spelar på ”Drink The River” är med i husbandet på Grand Ole Opry och är superproffs, såklart. Extremt lätta att jobba med. Så ”Drink The River” gick snabbt och lätt att spela in och jag är mycket nöjd med resultatet. Och det verkar ju som att fler än jag gillar plattan.

Ditt låtskriveri på”Drink The River” är strålande och känns nästan som en ung, nutida version av John Prine. Sättet du berättar på och hur du snickrar ihop låtarna?

-       I mina kretsar i Nashville är John Prine en gigant, en som alla låtskrivare har som någon sorts ideal att sträva efter. Prine hade en lång karriär men det tog lång tid innan det lossnade för honom och han fick några kommersiella framgångar. Vissa skulle nog rent av säga att han aldrig riktigt fick några kommersiella framgångar. Och det spelar ingen roll, det var nog aldrig hans syfte. Jag tror att ingen annan låtskrivare i USA haft Prines förmåga att kombinera empati, passion och humor i sina sångtexter. Jag umgås mycket med gänget som är knutet till Prines skivbolag Oh Boy. Emily Scott Robinson, Kelsey Waldon och Johns son Tommy Prine. Vi jämförs alla med John då och då. När jag spelar live solo med min gitarr så har jag också försökt lära av Prine. Jag har ingen strikt setlist och jag tar mig tid att berätta historier mellan låtarna. Allt för att skapa en avslappnad, fin stämning. Sådant var John Prine mästare på.

Du berättar historier i dina sånger och jag utgår från att allt inte är självupplevt. En sorts storytelling som kanske inte är så vana vid idag när låtskrivare nästan förväntas skriva om sitt innersta själsliv. Hur hittar du historierna?

-       Du har rätt i att den här sortens storytelling inte är så vanlig nuförtiden. I alla fall inte i Nashville där countrylåtar förväntas vara skräddarsydda för den stora publiken. Det ska vara raka, catchy låtar som passar att dricka öl till. Inget fel i det, men det är inte vad jag vill göra.

-       Som musiker reser jag mycket och träffar många människor. Det är viktigt för mig att ta mig tid och prata med och lyssna på folk jag möter. Jag spenderar mycket tid vid merch-bordet efter spelningarna. Naturligtvis för att jag vill sälja mina skivor och annat, men också för att jag vill möta publiken. Lyssna på deras tankar och erfarenheter. Och berättelserna jag får höra hamnar ibland i mina låtar.

Dina texter känns nästan litterära. Du har inte funderat på att skriva en bok?

-       Innan musiken tog över helt läste jag faktiskt litteraturvetenskap på universitetet. Och jag läser fortfarande så mycket jag hinner, främst av författare från den amerikanska södern. Särskilt förtjust är jag i noveller. Jag gillar begränsningen, konsten att berätta en historia på några få sidor. Och låtskriveriet är väl bara ytterligare ett steg i strävan efter att beskriva händelser, platser, känslor med få, innehållsrika ord. Just nu har jag inte tid att expandera skrivandet, men någon gång i framtiden kanske det kan bli en novellsamling. Jag tror också att jag behöver leva mer, uppleva mer så jag har något att berätta innan jag försöker mig på författandet.

Kan du rekommendera någon författare?

-       Ron Rash är en poet och författare som uppskattar mycket. Hans novellsamling ”Something Rich and Strange” bär jag med mig hela tiden. En annan författare jag beundrar är Frank Bill. Hans ”Crimes of Southern Indiana” berättar våldsamma och mörka historier om livet i ’trailer parks’

Din familjebakgrund är kanske inte så typiskt ’country’ trots att du är född i Nashville?

-       Det stämmer. Jag är mycket riktigt född i Nashville, men mina föräldrar kom till USA i början på åttiotalet från Taiwan. De flyttade först till Arizona för att utbilda sig, sedan fick de jobb i förlagsbranschen och hamnade så småningom i Nashville. Då var Nashville en lugn, nästan, sömnig stad, helt annorlunda än är idag. Mina föräldrar kom snabbt in i en ’community’ kring Music Row, som öppnade sina dörrar och välkomnade dem. Idag är Nashville en helt annan stad, som vuxit enormt fort på gott och ont. Men det är fortfarande en fantastisk plats att vara på som musiker och låtskrivare. Tack vare att country-industrin finns här finns det ett överflöd av bra musiker och massor av låtskrivare och sångare.

Nu kommer du till Sverige på en nästan tre veckor lång turné. Är det första gången i Sverige?

-       Det är första gången och jag ser verkligen fram emot det. Alla mina musikervänner här i Nashville pratar så väl om sina upplevelser i Europa och framför allt i Skandinavien. Hur väl bemötta de blivit av arrangörer och publik. När man turnerar i USA är det oundvikligen så att man ibland, ofta, spelar på rätt stökiga barer. I Sverige lyssnar publiken på ett annat sätt, har jag förstått. Jag har fått rapporter av Joshua Ray Walker och Caleb Caudle och de har bara gott att säga. I can’t wait to get over there!

 

2023-10-03
Katalin (med Kayla Ray), Uppsala
 
2023-10-04
S/S Norrtelje, Norrtälje
Support: Thea & The Wild
 
2023-10-05
Sjöbris, Motala
Support: Thea & The Wild
 
2023-10-06
Holännapaviljongen, Ljusdal
Support: Thea & The Wild
 
2023-10-07
Q-bar (med Kayla Ray), Sundsvall
 
2023-10-10
Hotell Hulingen, Hultsfred
 
2023-10-11
Folkets Hus, Uddevalla
Support: Thea & The Wild
 
2023-10-12
Kulturhuset Najaden, Halmstad
Support: Thea & The Wild
 
2023-10-13
Tryckhallen, Falkenberg
Support: Thea & The Wild
 
2023-10-14
Folk å Rock, Malmö
Support: Thea & The Wild
 
2023-10-17
MelodyBox, Stockholm
Support: Thea & The Wild
 
2023-10-18
Gripsholms Värdshus, Mariefred
Support: Thea & The Wild
 
2023-10-19
Folkets Hus, Vänersborg
Support: Thea & The Wild