Feature
apr 7, 2024
Feature
apr 7, 2024
Av Christer B. Jarlås
Jag var på inspelningen av SVTs ”Tack för musiken” med Björn Dixgård på Intiman härom veckan och blev imponerad av allt – det bör bli ett kanonprogram till sommaren. Och husbandet under ledning av Ola Gustafsson var helt suveränt.
I aprilupplagan av Från Landet nämns Ola Gustafssons namn flera gånger, vi besöker en bruksort, lyssnar på Bollnäs coolaste trummis och inte minst så blir det handgemäng. Ola Gustafsson är ju från Luleå och självklart tar sig Från Landet i dag från norr till söder. Håll i hatten. Nu kör vi….
Norrbotten
Vi börjar i Piteå. Därifrån kommer Nicolai Dunger. Han har precis släppt den underbara soulpärlan ”To Be Tough”(Declared Goods) producerad av Jari Haapalainen, som är uppvuxen i Luleå. En riktigt rökig soul av klassiskt snitt där Nicolai visar vilken suverän sångare han är. Sax, orgel och skönsång. Gillar man soul så bör man missa inte denna pärla. Tänk om Nicolai gjorde en klubbturné med ett så här skönt soulband i ryggen…
Västerbotten
Närmast Piteå ligger Skellefteå och ännu närmare, 13 km norr om Skellefteå ligger Kåge. Från Kåge kommer Ove Markström som på 1990-talet gjorde världen lite roligare i Skellefteås finaste This Perfect Day. För runt fem år sedan började Ove skriva låtar igen. Till slut hade han fått ihop tio starka låtar och gjorde det hyllade albumet ”Från Kågevägen till Skånegatan” med uppskattade låtar och texter om livet i medelåldern, när man inte är popstjärna längre, att bo på Söder och om när älskade personer rycks ifrån honom. Nu följer han upp det albumet med fyra nyinspelade låtar, där två än så länge har släppts. Två meningsfulla sånger där ”Bli hel igen”(3645779 Records DK) redan har fått en hel del spelningar. Och ”Du & Jag” är ännu en fin sång om saknad och längtan. Meningsfull pop på svenska med lite drag av dark americana.
I Umeå är Annika Norlin drottningen av ord. Hon är ju uppvuxen på Frösön men har dominerat i Umeå i många år nu. Hon har fått många hyllningar och priser för sina två böcker. Men hon släpper också musik igen. Först ut av det nya samarbetet med Jonas Teglund är ”Jag hänger kvar”(Razzia) följt av ”Full på dan”. Båda skrivna av Annika och Jonas och producerad av Jonas. Ett album är på väg att släppas och det blir turné både i vår och spelningar till sommaren. Avancerade ljudbilder och skön vispop eller americana på svenska om man vill. Sköna och tänkvärda texter direkt hämtade ur livet om vedermödor, ölsinne och hur det kan gå och inte gå. Bästa från Annika på några år om ni frågar mig. Påminner om Säkerts bästa stunder.
Jämtland
I Hammarstrand i Ragunda kommun, samma lilla kommun som även hyser fina Landstrom, huserar Malin Hässlemark ibland och där är hon uppvuxen. Malin borde vara en av landets mest hyllade röster inom americana efter sina inspelningar med sköna bandet Fluru. Men alltför få har hört henne. Nu har Fluru paus och Malin har gjort den mycket fina EPn ”Wildfire”( A West Side Fabrication) med fyra mer countrydoftande egna låtar. Det här är häpnadsväckande bra. Ola Gustafsson har producerat och spelar gitarr, pedal steel, mandolin och bas. Olas fru, Jazz- och soulstjärnan Ida Sand, har gjort vokalarrangemangen och körar tillsammans med Ola. Malins man Claes Hässlemark spelar piano och Andreas Dahlbäck trummar. Ola och Malin mejslar varsamt fram det speciella landskapet runt Indalsälven och Döda Fallet och målar det i de skönaste blåa countrytoner. Högklassig smart, välarrangerad och producerad country med en röst som fångar och griper tag.
Jill Johnson är deltidsjämtlänning sedan några år. Och hon och hennes jämtländske man har byggt sig hus i Bydalsfjällen där de kanske tillbringade påsken. Påsken firade Jill också med att släppa countryrökaren ”It Only Took A Minute For My Country To Love Country”(Jimajomo Land). Låten har Jill skrivit själv tillsammans med den skånske demonproducenten Amir Aly. Låten är en uppfriskande hyllning till countrymusiken och dess hjältar. Effektiva två och en halv minut som snabbt sätter sig på hjärnan. Jills betydelse för countrymusikens ställning i Sverige 2024 kan inte ifrågasättas och inte heller hennes kärlek till Nashville och den musik som skapas där. Jag har väl varit lite tveksam till många av hennes låtar förr. Men den här är kul. Från början på maj blir det stor turné landet runt.
Dalarna
I Dalarna har Christoffer Hedlund sin rötter. Han startade projektet Christoffer med vänner under pandemin och skrev låtar i Stockholm för att som han säger ”Inte bli galen”. Först ut är den vassa ”Bruksort Stad”(1017 Music). En låt som handlar om en stad ”Som byggdes upp för att gå under sedan. Industrier växte fram men är i dag ruiner”. Den 4 maj har de releaseparty på Lilla Björn i Borlänge för debutalbumet. Men countryrockiga ”Bruksorts Stad” är ett blivande landsbygdsanthem - en mer nutida kusin till Eldkvarns ”Landsortgrabb” och inspelningen ska inte skämmas ett enda dugg för den jämförelsen. Den här vill jag ur öppna bilfönster när jag passerar Borlänge nästa gång.
Över till Leksand. Stiko Per Larsson-land där det blev uppror när Leksands Hockey slutade spela Stiko Pers ”Bröder” när de stolta hockeykrigarna gjorde entré. Men som från Landet kunde avslöja förra året så finns det även en annan moniker. Stiko Per blir ibland Otis Kerp. Otis sjunger på engelska och samarbetar med många av Nashvilles främsta när han gör musik. ”Chasing Eldorado”( Miracle Shoes/Aloade) är det tredje släppet från Otis Kerp. Som producent och gitarrist har Otis förstås den bäste. Ola Gustafsson förstås. Sasha Ostrovsky som spelat med Darius Rucker och Keith Urban spelar pedal steel, Steve Cox på keyboards har spelat med både Garth Brooks och Trisha Yearwood och även de övriga har CVn som heter duga. ”Chasing Eldorado” är förstås en sång om livet som låtskrivare och artist, en dans på slak lina över både skuggor och den starkaste spotlighten. Otis bevisar än en gång att han måste tas på allvar. Pers låtar är minst lika bra när han gör dem som Otis på engelska och hans sång vinner inte sällan på att nu få brottas med engelskan. Och på Rootsyland är vi stolta över att vi var först med nyheten om Otis i höstas.
Hälsingland
Magnus Fagernäs är en av mina gamla hjältar. Först som trummis i Bollnäsbandet Pinballs och sedan tillsammans med Per Persson i trendkänsliga, cowpunkiga Dead Scouts, så outsägligt odrägligt coola när jag hörde dem på Rackis i Uppsala. Sedan blev det Traste Lindéns Kvintett, Atomic Swing och några andra spännande projekt. Nu är Magnus 60 år fyllda och har släppt ett antal album och singlar som MANKKU[mancko]. Nu har albumet ”Efterfesten”(Undefined Sounds) kommit. En efterfest för oss som söker efter bra musik med meningsfulla svenska texter. Musikaliskt låter det som ett skönt kaos av alla de band Magnus varit med i, mycket positivt menat. De viktigaste ingredienserna är Magnus röst och de berättande texterna. Albumet är en släkting till Magnus gamla bandkompis Ulf Sturesson men ändå väldigt egensinnigt. Ett album att gå vilse i och att ta sig tillbaka till.
Stockholm
Karolina Brännström har släppt två solosinglar inför sin kommande albumdebut. Albumet ”No Urge To Run”(Ella Ruth Institutet) släpps den 18 april och firas med släppfest på Scalateatern. Men Karolina är ingen oerfaren debutant. I runt 20 år har hon sjungit, spelat bas och gitarr i olika countryband, som smått legedariska honky-tonkbandet Roy Handcuff. Två singlar har precis släppts. Titellåten från kommande album och ”No Reward(For The Likes Of Me)” som båda är skrivna av Karolina och producerade av henne och Mathias Danielsson som också spelar Pedal steel, och det är mycket pedal steel. Två riktigt skönt gungande klassiskt klingande countrylåtar som varit lika bra för 60 år sedan som nu. Jag blir imponerad av den genomförda helheten och de finurliga texterna. Jag ser fram mot albumet.
Västra Götaland
Man kan upptäcka musik på olika sätt. En eftermiddag på Vemdalsskalet förra året flydde jag det smått patetiska after ski-bandet som fick något tusen att skråla trista låtar. Jag hittade i stället en trappa upp till den sköna Gastropuben LoftEtt. Bättre ölutbud var det och där i baren satt de och sjöng, då kallade de sig Liza & Erik när de sjöng välvalda covers med så vackra röster. Så småningom berättade de att de annars heter Ashes & Fire och är från Mölndal. Det ledde fram till att jag letade upp dem på Spotify och sedan har jag varit fast. Liza Morgansdotter och Erik P. Sjöqvist gör förbaskat bra egna låtar och tummen upp för deras sinne för att hitta bra covers. Nu har de precis släppt EPn ”In Between Times”(Blue Moon). Fyra låtar, två egna och covers av Ryan Adams och Emmylou Harris. De använder alla instrument de kan, Hammond, pedal steel, mandolin, banjo och framför allt sjunger de båda så förbaskat bra. Musikaliskt vågar de blanda stenhårda gitarrer med mer sköra toner och även om de har en tydlig grund i countryn blir det också powerballader ibland och lite Paul Simon-känsla ibland. De måste vara landets bäst bevarade countryhemlighet. Första albumet släpps i början på maj. Förhoppningsvis upptäcker fler dem då än de alltför få som hittills har lyssnat på den EP och de sju singlar som hittills kommit.
Det Blev Handgemäng är inga duvungar. I basisten Elins gamla Volvo 740 har de kuskat land och rike kring och spelat. Nu är det snart dags för deras andra album som döpts till ”Kalla Högervindar”(Ella Ruth Institutet). Än så länge finns tre sköna singlar som smakprov. ”Wee-Wee-Weevil”, ”The Reaper”tillsammans med ”He Had A Knife In His Hand” och senaste ”Tell Me”. De gräver sig fram i nordamerikansk folkmusiktraditionen och landar ibland i country, ibland tidig soul och ibland i blues. Allt ska antagligen låta som det kan kännas i en en riktigt skön och lagom stökig bar av Twin Peaks-modell. DBH är fyra urstyva musiker och bara det att den lysande soloartisten Bror Gunnar Jansson här är bara en i laget och inte ens huvudsångare visar ju upp någon slags svensk rootsmusikens Real Madrid-tänk. Jag hörde dem live på Sthlm Americana förra året. Att höra dem live och på skiva är inte riktigt samma sak. Inspelade låter de så mycket klarare och texterna hörs så mycket mer. Live handlar det mer om att skapa känslor. Jag har aldrig varit för att musik ska låta lika live och på skiva. Vem kan undvika att gilla Det blev handgemäng? Inte jag i alla fall. Ett par aktuella singlar finns redan och albumet kommer om ett par veckor.
Den Göteborgsbaserade trion My Dear Companion har precis släppt singeln ”These Words”(Ella Ruth Institutet) och deras andra album ska släppas i maj. My Dear Companion släppte sina första låtar och ett album för tre år sedan. Den nya singeln är en väldig vacker, stämningsfull och lugn countrylåt med väldigt berörande stämsång. Det låter väldigt bra och texten griper också tag. Trion består av Hannah Shermis på banjo, dulcimer, Agnes Åhlund på cittra och Lea-Marie Sittler på gitarr och alla tre sjunger så att hjärtan smälter. De började en gång med covers av Carter Family och High Sierra Trio med Dolly, Linda och Emmylou. Men nu gör de mest egna låtar i samma tradition, låtar som de skriver tillsammans, precis som den aktuella singeln.
Nej, nu måste jag sluta så jag inte blir kvar i Västra Götaland. Jag hade ju ännu fler grupper och artister på listan. Men nu orkar ni nog inte läsa mer. Så de får vi återvända till en annan gång.
Det finns sån mycket bra låtar Från landet.
(PS. Niklas Strömstedts sköna avspända musik- och intervjuprogram ”Tack för musiken” kommer tillbaka till SVT i vår. Det börjar med Miss Li den 13 april, fortsätter med Per Gessle, 20 april, Miriam Bryant 27 april och Danny Saucedo 4 maj. Sedan blir det uppehåll till den 12 juli med Björn Dixgård(Mando Diao), Bo Sundström(Bo Kaspers Orkester) 19 juli, Jireel 26 juli och Molly Sandén 8 augusti.)
Vi hörs i maj!