Den som inte fallit för Ludwig Harts låtar har nog inte hört honom

Av Christer B. Jarlås


 

Ludwig Hart är ett namn som allt oftare under de senaste åren nämnts med större och större aktning. Den rödhårige gitarrhjälten från Pershyttan har kanske gått lite under den stora radarn men har spelat till sig en allt större publik över hela landet. Nu har han precis släppt sitt tredje album ”Stay Young” och en Live Nation-turné i höst tar honom mellan Helsingborg och Luleå och Hannes Aitman är med som ”special guest”.

Den som inte fallit för Ludwig Harts låtar har nog inte hört honom. Vi andra drar upp volymen på bilstereon, kör vidare genom natten och njuter av genomförda texter och vassa gitarrer.

Christer B. Jarlås har intervjuat Ludwig Hart om allt ifrån pizzerior, Hellacopters och favoritgitarrer till hur det var att turnera med Sarah Klang och varför han väntar på ett samtal från Martin Scorsese….

Tre år har gått sedan senaste albumet ”Paloma”. Vad jag kan se är det ungefär samma människor inblandade på nya ”Stay Young”.  Vad är det viktigaste som hänt dig och din musik under dessa tre år?

-Ja precis, det har gått några år sedan senaste släppet. Vi har varit lyckligt lottade och kunnat turnéra på Paloma-skivan i princip sedan den kom ut 2021, det har varit fantastiskt och nyttigt att kunna få göra det. Det låter lite klyshigt kanske, men det finaste med det vi gör är nog att träffa alla människor som relaterar till låtarna och dess innehåll, vi har fått en väldigt stark kontakt med vår publik. Till tredje skivan försökte vi göra saker lite annorlunda i form av inspelningsprocessen men också rent tematiskt. Jag har tidigare bjussat på många berättelser som handlar om folk i min närhet och folk i min familj, men den här gången har vi haft fokus på mig och mina egna spöken, det har varit läskigt men lärorikt. Vi är i princip samma gäng som innan men plockat in ännu mer inputs från bandet i ett tidigt skede. Theo Stocks och Michaela Holmberg har varit med som låtskrivare denna gång till exempel. Vi har oxå spelat in live i studion på ett annat sätt denna gång. 

Nya albumet titel ”Stay Young”. Du var inte helt ung själv när du debuterade för fyra år sedan. Hur var din väg fram till att börja spela in din musik och spela live?

-Nä precis, jag var väl 30 år när jag fick skivkontrakt. Jag har ju spelat länge och börjar väl se slutet på mina “hundår”, kanske=) Mellan jag var 20 och 30 turnérade jag med andra artister som gitarrist, men höll samtidigt på och skrev låtar vid sidan av. Jag kunde spela gitarr med en artist ena dagen på Gröna Lund för att sticka dagen efter och spela mina låtar på en pub för sju personer i Arboga. Det har alltid varit låtarna som har varit viktigt för mig, det har fått växa i sin takt. Vi har spelat oss till den publik vi har idag.

Du har gått rockmusiklinjen på Musikhögskolan i Piteå. Vad betyder utbildningen för dig och din musik?

-Där träffade jag många människor som betytt väldigt mycket för mig. Och det var väl däruppe jag för första gången vågade tro på mig själv och att det här var det jag skulle pyssla med helt enkelt. Det var tre fina år. 

När du  spelar live har du inte sällan starka personliga berättelser om låtarna. Men samtidigt skriver du låtarna tillsammans med Emil Kreivi och inte sällan även tillsammans med flera andra. Hur går låtskrivandet till för dig?

-Jag tror på att skriva tillsammans. Utan Emil och dom andra hade det inte blivit nåt Ludwig Hart. Jag tror inte jag skulle våga vara så “bjussig” om jag var helt själv i processen. Ett klassiskt exempel är när jag t.ex. gömt undan nån demo jag gjort för att jag inte vågar tro på den, men sen så fort Emil eller nån annan hör den och älskar den så blir det nåt av det.

Första gången jag hörde din musik spelas trodde jag inte att du var svensk. Men sedan när jag hörde dig live började du berätta om en pizzeria jag också ätit på och om trakter jag känner hyfsat väl. Vilka förebilder har du själv inom musiken? Svenska och internationella?

-Ja precis, den där låten om Pizzerian har gjort stort intryck på många. Det är fint. Det är väl ingen hemlighet att jag har idoler som Springsteen, Tom Petty, Fleetwood Mac etc. Jag har alltid lyssnat på den typen av musik. Låtar med berättande i fokus blandat med filmisk ljudbild. Jag lyssnade massor på ABBA när jag var liten, jag blev alltid helt upprymd av dom. Jag kunde inte sätta fingret på det då men det var väl en känsla av att det finns nåt större liksom. Svenska artister jag lyssnar massor på idag är väl Amanda Bergman, David Ritschard. Och Sarah Klang förstås=)

Idylliska Nora, hur har den påverkat dig och din musik? 

-Nora är fint! Jag är en sucker för romantisering av småstäder. Men det handlar väl egentligen om att uppväxten i en småstad gjorde att det hela tiden fanns större saker runt hörnet som kändes spännande och läskiga. Men det var samtidigt tryggt att bo i den lilla byn Pershyttan liksom. Första gången jag spelade med mitt gamla band utanför Nora Kommun kändes bananas.

Hellacopters verkar ha betytt mycket för dig. På vilket sätt?

-Ja precis. Nicke Andersson var min husgud i tonåren. Jag gillade KISS när jag var liten, såklart. Men inte annan hårdrock. Så det var väl inte otippad att jag skulle fastna för Hellacopters lite senare. Det som är så coolt med Nicke är att han har sån otrolig feeling i allt han gör. Otrolig låtskrivare. Älskade soul-skivorna han släppte i början av 2000-talet. Och då spelade han ju inte ens gitarr. 

Rootsyland är ju mest en sida om americana i vid bemärkelse. Och du har ju turnerat med Sarah Klang. Vilken americana gillar du? Och hur var det att turnera med Sarah Klang?

-Jag har alltid älskat americana. Ryan Adams var en ögonöppnare för mig, som gjorde att jag dök djupt i americana/country-träsket ett tag. Dylan Leblanc är lite av en Rootsy-favorit hos mig, och Jesper Lindell såklart. Sarah är kanon alltså, otrolig röst och live-personlighet. Det har varit svinkul att jobba med henne från och till. Vi fortsätter att göra grejer tillsammans, det är svinkul. Delar av hennes band är oxå mitt band, så det blir ju en liten ankdamm=)

Tillbaks till ”Stay Young”. Finns det några särskilda bakgrundshistorier till några av låtarna du vill berätta om?

-Texterna på denna skiva handlar väldigt mycket mer om mig än tidigare skivor. Vi reflekterar över mina rädslor och spöken. Sedan jag blev pappa för några år sedan har det dykt upp mycket hos mig som gjort att jag funderat ordentligt hur mitt yngre liv påverkar mig idag. Det har varit otäckt men nödvändigt. Albumet handlar om mina rädslor för att bli äldre, rädslor för att hamna i samma banor som min pappa och vad hans missbruk har lett till. Jag lever mitt liv med en del spöken som gör sig påminda då och då. Att skriva den här skivan har hjälpt mig att ta tag i saker och ting, framförallt acceptera.

Hur hoppas du att albumet ska bli mottaget?

-Jag hoppas att folk fortsätter ta till sig låtarna och att de ska betyda nåt. Och förhoppningsvis att folk fortsätter komma fram och dela med sig. Det betyder nåt för mig.

Vilken av låtarna hoppas du få höra ut genom fönstret på en EPA i Nora?

-Haha, det va en rolig men svår fråga. Det hade väl varit kul om nån “blastade” Stay Young på högsta volymen på torget i Nora. Men mest troliga låten skulle nog vara Run Run. Det är väl det närmsta Raggar-rock vi har gjort=)

Hur många gitarrer äger du? Och hur många har du med dig på turné? Någon favoritgitarr?

-Nu snackar vi. Älskar gitarrer. Nämen jag har väl ett gäng. Jag är ju ganska rastlös av mig så jag byter ju gärna gitarrer då och då. Men oftast har jag väl 6-7 stycken i mina ägor. Jag brukar ta med 3-4 stycken på turné. Jag har väl två favoriter som jag alltid kommer tillbaka till, det är min Fender Jazzmaster från ‘62 och min White Falcon. Jag började spela telecaster igen i somras, det va kul. Så den får nog hänga med i höst.

Nästan inga texter om dig innehåller inte ord som bilar och bilåkarmusik. Vad lyssnar du själv på när du åker bil?

-Jag älskar att lyssna på musik i bilen. Det är väl ingen skräll att vår musik har en tendens att passa bra på vägen då antar jag. War On Drugs är en favorit när man kör längre sträckor, härligt med långa låtar. När jag kör ungarna till förskolan är det nog mest Hooja=)

Vilket blir du gladast över, beröm om dig som gitarrist, sångare eller låtskrivare?

-Låtskrivare

Till sist. För de som inte hört dig än. Hur vill du beskriva din musik?

-Utan att låsa fast sig för djupt i genrer så brukar vi kalla det för “Soft Rock”. Men det finns ju definitivt spår av Americana, Rock och även Pop på sina ställen. Jag brukar alltid sträva efter att musiken vi gör ska passa som film-musik. Jag har hur många soundtracks som helst i min skivsamling. Jag väntar fortfarande på att Scorsese ska höra av sig.