Feature
nov 3, 2025
Feature
nov 3, 2025
Av Christer B. Jarlås
Novembereditionen av Från landet. Mörka tider och många mörka sånger. Som vanligt en stor mängd låtar från den här hösten. Från Landet skriver enbart om musik som skapats i Sverige. Mest inom country och americana men även en hel del sidospår som fångat mitt intresse. Vi börjar som vanligt från norr och jobbar oss söderut. Håll i mössan så kör vi..
Nu har vi kunnat leva några veckor med Johan Airijokis nya album ”Rockens vingar”. Det är ett album med en samling riktigt starka sånger. Extra kul att gamla Björnfällan på Dundret i Gällivare fick en egen låt. Blues, gitarrock, lite pop, americana och allt sammanbundet av Johans sköna röst och dialekt, egensinniga texter och ibland ganska fräcka arrangemang. Elva år efter solodebuten och ännu längre sedan han var med i gruppen Väärt. Från Landet har skrivit om många av albumets låtar efterhand. Men som helhet blir det faktiskt ännu bättre.
Vera Vinter har nytt på gång. I slutet av månaden kommer albumet. I höst har hon som smakprov släppt några fina singlar som ”Jag bär mina berg”, ”Tack sol” och ”Lyssna”, allt producerat av Hanna Ekström. Sköna arrangemang med musik och sång och poetiska texter någonstans mellan folk och americana. Bäst är nog den avskalade ”Jag bär mina berg”. Jag ser fram emot albumet.
Owe Markström bor sedan årtionden i Stockholm. Men han får här placeras i det landskap han växte upp i. ”Stöveltrump” är en låt om mannen som håller på att köra över det mesta i vår värld just nu. Owe får efter detta säkert svårt att få visum till USA. Snygg 70-talsrock med lite T.Rex-lån och allt och fräck text.
Han har arbetat med många av de bästa i Umeå-trakten och senast med Honungsvägen. Tio år efter den mycket hyllade solodebuten kommer nu singeln ”Nu vet jag att jag hade fel”. Jonas Bergsten gör snygg indiepop med en röst man vill lyssna på och klurig text.
Jens Gustavsson har släppt musik i över 20 år och han har spelat mycket live. En gång i tiden hade han gruppen Andras ungar. Nya albumet ”Vissa dagar” är producerat av Robin Lindqvist, som jobbat mycket med Ellen Sundberg. Jens gör visrock och ibland med en doft av hederlig svensk progg. Han vågar ta ut svängarna ibland och vågar sig ut på en slak lina mellan indierock och teatermusik. Jag gillar ärligheten och det hudlösa. Inget epokgörande kanske, men sympatisk lyssning i åtta låtar på en knapp halvtimme.
Rutinerade musikern och producenten Johan Arveli, som också jobbat en hel del med Ellen Sundberg, debuterar solo under namnet JUSSI. ”Obligatorisk frånvaro” är intensiv svensk poprock om konsten att man måste säga nej till sånt man vill göra. 90 intensiva sekunder som lovar mer. Johan har en tid varit drabbad av hälsoproblem och tinnitus så väldigt kul att han är åter.
Höstens snyggaste ballad kommer från Junior Brielle. ”Under hökens vingar” är uppväxtnostalgi, snygg melodi, lysande sång och lagom mycket Kent-känsla. Bröderna från Brunflo har en genuint skön känsla för hur de ska kunna beröra med sina låtar.
De tre jämtländska systrarna i Mama´s Kitchen har gjort engelsk text av jämtarna Tommy Andersson och Karin Hemmingssons dundersuccé för Vikingarna - ”Kan man älska någon på avstånd”. Johan Arveli har producerat ”Aching Heart”. Med banjo och stämsång countryfierar de låten väldigt snyggt.
Alexander Filip Lund heter han men han kallar sig Alexanderlund nu när han solodebuterar med singeln ”E14”. Alexander har hållit på länge med musik. För tio år sedan reste hans band Lumberjack & The Suits med på Rolling Rootsy Revue. Han är stadigt med i Vilma Floods band. Debuten är en klurig, avskalad låt med akustisk gitarr och slide och en lika klurig text om livets krav och orosmoln. Lovar mer - och en hel EP är på gång.
Naphta Sings har släppt musik i över tio år. Senaste släppen är singlarna ”Lonely Hunter” och ”Jig and Jive”. Mannen bakom heter Fredrik Svensson och han håller till i Rengsjö i Bollnäs kommun och han gör vacker, vemodig, ibland lite monoton, country med känslosam sång och skeva gitarrer. Riktigt bra! Någon att hålla koll på.
”När änglar dör” är titeln på Di Levas nya album. Hans första på svenska på tolv år. Senaste åren har han ju turnerat runt väldigt framgångsrikt och sjungit David Bowie. Tolv nya låtar från en av landets bästa låtskrivare någonsin, jo, jag tackar jag. Inte så mycket Bowie har fått följa med in i det egna skapandet. Det här är klassiskt Di Leva-pop med klassiska Di Leva-refränger och Di Leva-ord. Jag kommer på mig själv med att ha saknat det. Det här kommer jag nog att lyssna på mer än vad jag hade trott på förhand.
Gävles Linus Lindquist sjunger ganska likt sin tydliga förebild Lars Winnerbäck på senaste släppet ”Frusen mark”. Hans lite hesa, mörka röst är övertygande och om man bortser från den tydliga Winnerbäck-likheten är inte detta så tokigt, inte så tokigt alls.
Simon Superti har inte alltid valt de enklaste vägarna i sitt skapande och i sitt hoppande mellan genréer. ”Hemlisar II” heter senaste albumet. Många av låtarna är sedan länge släppta som singlar. Jag älskar ju Simon mest som en samtida vissångare. Men hans hiphop-bakgrund måste han väl också få visa. Visan dominerar som tur är, men blandas upp en hel del med lite annat. Låtarna har han skrivit tillsammans med Peter Kvint och ibland med ett gäng andra. Gatuperspektivet är tydligt och utanförskapet är en drivkraft. Han håller på att bygga upp en ganska egen genre och han gör det mestadels lysande.
Alla nya som spela country i Sverige borde gå i lära hos The Satchel Kid långt in i värmlandsskogarna. ”Cowboy Strummin´” heter senaste släppet från Michael McGowan. Han är så bra och vågar göra klassisk country av 1960-talssnitt på bästa sätt. I en mer rättvis värld borde han resa landet runt och sprida sin country till törstande massor. Nu har hans låtar enbart några tusen streams när det borde varit 100 gånger så mycket, minst.
Inte många förmår skapa och ge ut fyra vinylalbumen på ett år. Men H.Self och hans musikaliske partner Jonas Öhlund är inte som andra, och tur det. Innan dubbelalbumet släpps i slutet av månaden kommer den dubbelsidiga singeln ”Det är så mycket som många inte förstår” och ”Gång på gång”. Först en snabbare lyckad samtidssatir som nämner både ”Bäst i test” och ”Edvin Törnblom” och sedan en lite svartare countryballad om en jobbig relation – ”du ger dig mig dina koordinater men det är aldrig vart du står” och andra briljanta textcitat. Månadens klart bästa låtar, så klart. Nu ser jag ännu mer fram mot dubbelalbumet.
Förband till H.Selfs första större stockholmsspelning var Agnes Skure . Uppvuxen i västmanländsk landsbygd och med en stark känsla för de kvinnliga ikonerna inom americana och folkrock skapar hon och producenten Filip Brun välskrivna och välljudande låtar med sköna texter. Gästspelar gör en annan Agnes från Västerbotten som kallar sig demekech på låten ”Elin”. Det är väldigt snyggt genomfört och Agnes Erikssons röst har en närhet och ett skyddslöst anslag som jag faller för. Debutalbumet ”Gazette” är väldigt imponerande som just debutalbum. Här finns mycket fint att bygga vidare på. Och att albumets få snabba låtar är döpt till ”S.A.D”, gillar jag.
Snart ger Ella Ruth Institutet ut ett helt nytt album med Toni Holgersson. Till dess får vi njuta nya singeln ”One-Trick Pony”. Lars Halapi har producerat. En svart text om missbruk och dåliga val med Tonis gripande röst. Han låter lika bra som han alltid gjort. Om man lyssnar på Tonis berättelse i senaste avsnittet av Tomas Andersson Wijs podd ”Hundåren” häpnar man över att han ens lever. Men jag och många andra är glad över att han som snart 60-åring fortfarande kan gripa ta tag med sin röst och sina texter.
Titeln på det nya albumet från Frida Franzén är ”Tidens väv”. Nio låtar mellan visa, indie och americana. Hon väljer inte de mest inställsamma vägarna med sina låtar. Men intensiteten och modet och det hudnära anslaget är svårt att värja sig mot. Hon har något att berätta och hon gör det bra. Ibland mörkt, ibland skönt svängigt. Hon har ett skönt Lundellskt sätt att släpa med rösten som jag är svag för.
Det känns som det var ett bra tag sedan Pernilla Andersson gav ut nytt på engelska. ”Roses” är snygg och smart countrypop med stråkar med en tänkvärd, smart text om rosors betydelse i livet. Först blev jag besviken att den är på engelska för jag älskar ju de flesta av hennes många låtar på svenska. Men ju mer jag lyssnar ju mer tycker jag om den nya.
Maja Heurling kallar sig ibland Lilla Barbro när hon gör musik. Senaste singeln ”Telepati” gör hon dessutom tillsammans med Peter Morén. Väldigt snygg hypnotisk indie-americana med snygg stämsång
Stefan Larsson Lindmark spelade under 1980- och 90-tal i olika punk och rockband i Norra Botkyrka. Nu kallar han sig Black Larsson som soloartist och jobbar med bandet Knegarna. På albumet döpt till ”Växelfel i Tumba” bjuds det på progg och punk med intensiv röst åt Staffan Hellstrand-hållet som ibland går åt en ung Thåström. Texterna imponerar med sitt bildspråk. Bra, rockig progg på svenska känns märkvärdigt rätt vilket säger en del om tillståndet i Sverige 2025.
2025 har det gått 50 år sedan Ulf Lundell debuterade med ”Vargmåne”. Självklart kommer en 50 år jubileums-utgåva med originalskivans nio låtar och en skiva med tolv demospår varav några hamnade på skivan i lite andra versioner och en del inte gjorde det. Björn Boström och Finn Sjöberg producerande. Jag köpte ”Vargmåne” när den kom efter att han hört Kaj Kindvall spela ”Jag går på promenaden”. Det var en inspirerad debut med en Lundell som inte lät lika hes då som han lät sedan. Och demolåtarna är alla synnerligen hörvärda och kanske borde något av spåren fått ta plats på själva skivan. 50 år har gått. Jag är inte 16 längre och den tio år äldre Uffe längtade för 50 år sedan tillbaks åtta år till 1967… En kul utgåva.
Senast jag såg och hörde Christian Kjellvander spelade han gitarr med Thåström i våras. Nu har han tagit sig till sin uppväxts Skåne och satt sig i ett gammalt sommarhus tillsammans med producenten Tobias Fröberg och magiska musikerkamrater som Ulf ”Rockis” Ivarsson och Bebe Risenfors. Tillsammans har de skapat albumet ”Ex voto/ The Silent Love”. Det är musik bestående av ödsliga stämningar, resor, både yttre och inre, och en slags musikaliska filmer med passande ord som är laddade och får tyngd genom Christians sköna mörka stämma. Det är stämningsfullt i varenda ton och det är ett riktigt album som man måste ge tid och som det understundom nästan blir jobbigt att våga ta till sig. Tonsatt vemod, den mörkaste hösten i poesi och musik. Bättre blir det sällan!
Nu har äntligen Genom Natten släppt sitt album. En stor mängd av de tio låtarna har Från Landet hyllat det senaste året. Allessandra Günthardt och Joel Sjöö gör bra smart countryanpassad pop på svenska som inte bara flyter förbi. En samling sånger för skymningstid som passar bra att få sin release i mörkaste höst. Imponerande på många sätt och Allessandras röst vill åtminstone jag bara höra mer av.
På en ö i Stockholms skärgård växte Marlene Oak upp. Hon upptäcktes när hon spelade på gatan i Gamla Stan och var bara 19 år när hon släppte sin första låt. Fem år efter förra kommer nya albumet ”Welcome To Oak Land”. Peter Morén har producerat och dessutom skrivit låtarna tillsammans med Marlene. Hennes sköna countryrock och folkrock låter väldigt proffsig, ibland nästan lite för proffsig. Välarrangerat och snyggt men jag hade nog kunnat önskat mig en något mer avskalad produktion. Men snyggt är det och bra låter det.
Dan Anderssons ”Benkvarnen” har tonsatts av William Sundman Sääf. Han framför den tillsammans med Duo Visklang. Klassisk svensk vispoesi på klassiskt vis. Sånt är också skönt ibland.
Stefan Leoson har startat nya americanaprojektet som fått namnet Catcher Evo. ”Don´t You Ever Change” är första singeln som snart ska följa av ett par EP. Stefan har gjort musik under olika namn och med olika band under över 20 år. Han får sitt levebröd genom att skapa musik till olika spel. Det här är en riktigt bra låt som minner om John Cougar Mellencamp när han var som bäst. En bra röst och en slagkraftig melodi räcker långt.
I över 20 år har David Urwitz gett ut musik under eget namn. Senaste albumet är ”Nåt slags svar”. 12 meningsfulla låtar med Davids sköna röst och snygga arrangemang och tilltalande melodier. Det står att David har rekordet i flest bubblare på Svensktoppen utan att någonsin hamna på listan. Kanske lite typiskt för det här är inte instant hits för vem som helst utan mer låtar som kräver lite tid, lyssning och lite eftertanke. Tonsatta berättelser ur livet som funkar väldigt bra för mig oavsett om det är de snabbare eller de långsammare låtarna. Här finns flera låtar som inte heller kommer att hamna på Svensktoppen, men som jag kommer att lyssna på igen, och igen.
Adam Englund från Borås har släppt musik under namnet Rymdpojken. För fem år sedan slog han igenom med en låt tillsammans med Viktor Leksell. Nya albumet ”I Rymden Finns Inga Tårar” innehåller nio låtar smart pop med dragning åt indie. En del texter om ungdomsminnen som ”När Donken Stängt För Natten” eller ”MSN&Lunar”. Mer texter om kärlek och kärleksbekymmer. En känsla för starka melodier. Han håller till i en överbelamrad genré. Men hans mest streamade låt just nu har spelats över 26 miljoner gånger på Spotify. Lite ojämnt i mina öron men de namngivna låtarna här gillar jag
Om ni fråga mig om min favoritdikt på svenska om kärlek svarar jag varje gång Tomas Tranströmers ”C-dur”. Nu har Albin Lee Meldau och Arvid Nero tonsatt och spelat in den. En nertonad soulballad med vacker kör. Dikten i sig vinner inte på tonsättning då den är fulländad som den är. Men om jag bara lyssnar fördomsfritt så gillar jag det här. Den dubbelsidiga singeln har också en tonsättning av Stig Dagermans ”Julbudskap”. En dikt jag inte har någon relation till, men det blir också vackert. Deras stämsång är också i sig djupt berörande. Jag antar att ett album med tonsatt svensk poesi är på G. Deras Ferlin-tolkning tidigare har ju även hunnit vara med i ”Idol”. Oavsett ser jag fram mot albumet.
”Jag är 30 år efter min tid” är låten som inleder Håkan Hellströms nya album ”Svensk Rost”. De elva låtarna har skapats av Håkan och Björn Olsson. Väldigt snygg och gripande soul på svenska. Tidlöst och samtida på samma gång. Bästa nya från Håkan på snart 20 år. Lyssna på det här med öppna öron så blir du inte besviken.
”Om du behöver mig” heter det nya andra albumet från Nektar som släpps den 7 november. Tung indie åt grungehållet med smarta texter på svenska och inte minst en imponerande sångare i Ilean Arvman Nelson. Som ett tyngre Kent när de är som bäst. Än så länge är två av albumets låtar släppta. Får du chansen att höra dem live så ta den.
Även Väster-Ut är på väg med nytt album. Albumet ”Rockmusik” släpps den 14 november. Nya ”Hon är en punkrockare” är en skön göteborgsk indiepopballad om kärleksbekymmer. Med inspiration från dansband, countryrock och Göteborgs indiescen gör de smakfull popmusik med melodikänsla och glimt i ögonvrån.
Jonna Randen ses av flera som den svenska visans framtid. Oavsett är hon bland det mest inspirerande jag hört live 2025. Singeln ”Du får vad du får” är skön visrock med smart refräng och som vanligt personlig text och senaste ”Sång 3” är inte sämre den.
Henning är en stor favorit. Och Henning Sernhede har producerat och spelar i bandet bakom Su Andersson och även Axel Olsson har anslutit och trion har producerat tillsammans. Su har sedan fem-sex år lämnat sin yrkesliv som arkitekt för att ägna sig åt musiken så mycket hon kan. Hennes tredje album ”Postcards” är släppt nu i höst. Albumets titel kommer just från det. Hon har rest runt en hel del i Europa efter pandemin. Dessa tio låtar är en slags vykort från resandet. Egensinnig americana med tänkvärda texter är hennes kännetecken. Pianobaserade ballader, punkpoppiga snabbare låtar och mycket mer, allt i en salig blandning. Tidigare album har hyllats stort men alltför få har ännu upptäckt henne. Jag hoppas dessa vykort kan ändra på det. Med sin röst och skickligt låtskrivande är hon värd att höras.
”Tårar” är Markus Krunegårds senaste singel skriven tillsammans med Joakim Åhlund. En gråtmild text om vardagslivets förtretligheter om hur svårt det kan vara med vänskap och när en tvättid kan gå före att skapa en framtid tillsammans i Camden och när Netflix och ostbågar tar över ungdomens drömmar.
Senaste singeln från Agnes Matsdotter har fått titeln ”Come ci, comme ca”. En monoton ballad om när livet inte går som man tänker. Tillsammans med årets album ”Crescendo” har hon fått mig att bli ganska intresserad.
Nej, den här Johan Eklund var inte med i Ratata. Den här Johan är en Linköping-baserad låtskrivare som har nytt album på gång. Första singeln ”Förlorat land(Desertören)” En countrypoppig ballad om en man Johan mötte i Himalaya som varit ute i krig och såg saker som fick honom att desertera. Det handlar om livets val och att göra det rätta trots att man riskerar mycket.
Femmannabandet Wildie har släppt album I ganska många år. Ett nytt album är på gång. Anders Thorén är en vass sångare och deras sköna variant på americana är tilltalande. ”Any Other Day” är ännu en riktigt fin låt att lägga till i raden av bra musik från Wildie.
Låtskrivaren och journalisten Anders Lundqvist och skånske Nils Eriksson utgör Last Plane Out. ”Young At Heart är en snygg och ganska storslagen syntballad där Nils sång lyfter helheten. Kul.
Äntligen säger nog många. Jennifer Saxell har gett ut ett nytt album, hennes tredje. Titeln är ”Bring It On”och allt är inspelat i Fabriken Studio. Thomas Larsen har producerat och Jennifer har skrivit låtarna själv och tillsammans med Thomas. Låtarna är en imponerande provkarta från americanalands alla skrymslen och vrår. Svängig honkytonk, tung countryrock, sköna ballader och allt väldigt välspelat där inte minst Freddy Holms violin, viola, cello och banjo sätter skön krydda liksom Thomas steel. Låtarna är av en klass nog Emmylou Harris hade varit stolt över att spela in. Ett enda stort utropstecken!
Bosse Nilsson och Lars Lundgren utgör Southern Brothers. Från sin utkikspunkt i Landskrona skriver de och spelar in rockig americana med bra sväng och bra sång. Varenda låt låter som en hit och de borde ha så många fler lyssnare än vad de har. Nya albumet ”New Tatoo” är fullt av countryrockiga guldklimpar. Det här har potential att må så många fler än de som lyssnar i dag. Men visst, det är så svårt att nå ut och tränga igenom flödet.
På skönt bred skånska bjuder Georg Meggs på bluesig country i ”Ni får dra mig härifrån” med Matti Ollikainen på piano. Snart tio år efter första släppet och sedan dess har det kommit en hel del. Anders Hansson kan sina skånska rötter och i Peps och Ronny Carlssons fotspår blir detta mycket trevligt.
Förra hösten kom Andi Almqvist med sitt sjätte album. Nu kommer singeln ”She Jumps”. En mörk singel om möten och relationer med en ljudmässigt spännande produktion. Och visst drar även det den här gången åt Tom Waits. Men Andi är ingen dålig kopia, tvärtom.