Ännu en krönika om sexuell frustration och cowboys

Av Christer B. Jarlås


 

Från Landets sommarkrönika försöker summera det mest intressanta och det roligaste som kommit sedan sist. Vi håller oss till svensk musik som oftast ligger inom country/americana/vis-facket. Men små avsteg kommer att göras som vanligt. Vi rör oss i de musiktrakter som sällan eller aldrig höras på radion eller får synas i teven. Det ges ut sanslöst mycket musik och Från Landet vill vara en sådan där knappt upptrampad stig man får syn på och lockas följa för att kanske upptäcka något man inte visste att man ville upptäcka.

Jag börjar hemmavid i Jämtland. Lördag den 6 juli har CatWagon releaseparty i Östersund för sitt debutalbum- ”The Stories of Northern Ridge Creek”. Kvinnokvartetten har redan hunnit med att släppa fem fina singlar och har gjort en hel del spelningar, inte minst förra året på Storsjöyran. Senaste singeln ”Sinner By The Creek” är skriven av Erika Andersson Jonsson (som ingår i gruppen men även spelar solo under namnet NorthEast). Producerar gör Johan Arveli vilket borgar för suveränt ljud och bra gitarr och skön steelguitar. Det är en mycket fin låt med smart text och väldigt tilltalande melodi där banjon och gitarren samsas så fint. Catwagons fina sång lyfter också. Intervju med CatWagon runt albumsläppet finns här på Rootsyland.

I Jämtland känns det ibland som allt började med Bröderna Lindqvist och deras enorma framgångar på 1970-talet som husband i evighetslånga teveserien ”Nygammalt”. På senare tid har efternamnet dykt upp både tillsammans med Ellen Sundberg och Grande Roses. I de av många hypade indiebandet La La Superstar finns Jack Lindqvist. La La Superstar har kontrakt med Benny Anderssons och hans sons bolag och spås av många få en lysande framtid med sin skönt kantiga, dansanta punkpop. Men på egen hand har Jack nu under namnet Jacko på Soundcloud släppt den sköna femtiotalsdoftande, snyggt inspelade och klassiskt ljudande countrylåten ”Loner”. Den låter riktigt, riktigt bra. Om Jacko orkar fortsätta på det här spåret kan det bli riktigt intressant.

Och som inte det vore nog kommer Ove Wulff, svensk countryrockveteran i Enzendoh och under eget namn, snart med nytt. Jag minns för över 20 år sedan på Storsjöyran när hela Jayhawks stod och lyssnade på Enzendoh och tydligt gillade vad de hörde. Det som kommer någon gång i juli är en EP döpt till ”Punked”. Den får Från Landet återkomma till.

Från Jämtland till Norrbotten. Men kan inte undgått någon att Från Landet gillar det i Kiruna bildade musikkollektivet som kallar sig Höstorkestern. Den nya singeln ”Varandra” är skön proggig country, eller vispop om man föredrar det. En stark ballad om hur vi behövs allihop när tiden vrids tillbaka, där aborträtt ifrågasätts, feminismen bespottas och Jimmie och Trump i stället för att ta ansvar skyller allt på konspirationer och vill inskränka yttrandefriheten. Det är då demonstrationer behövs mer än någonsin och den här låten handlar om ett demonstrationståg. Det är sex starka minuter med kvinnosång, som låter nästan som Turid, men jag hittar inte vad sångerskan heter, med precisa iakttagelser. Det här är bra på riktigt.

I Piteåtrakten huserar ett ultrafeministiskt dansband vid namn Rosa Blend med stora doser humor. Dom kallar sig The Kärringband, spelar könsrock och består av Monkan ”Monky Biz”, Maud Föffan, Majken Partajken och Maggan Byahaggan. Deras videor på Youtube är väldigt fräcka och väldigt roliga, liksom deras texter. Senaste singeln heter ”Torrpulla” och handlar om, ja just det, om vad man gör när inte ens partner lockar så mycket och det och sånt. Sverige behöver antagligen mycket mer av Rosa Blend.

När vi ändå är på Youtube och i Norrbotten så rekommenderas också Poromaa. Pär Poromaa Isling var tidigare låtskrivare och sångare i folkpoppiga Väärt. Hans låtar handlar om att vara skogsbonde och meänkielitalande i Tornedalen. Debutalbumet ”Maa vettää (Jorden drar) släps i höst. Men på Youtube kan man redan nu höra den vackra och melankoliska ”En kauha för de som dött”. En vemodig sång om att bada bastu och tänka på livet.

Rötterna i Härnösand har Sörensens IF. ”Min första melodi” heter nya singeln som släpptes i midsommarhelgen av pigga Ella Ruth Institutet. En smått nostalgisk ballad om att upptäcka musiken och göra den till sin egen religion. En ballad med sköna gitarrer och stämsång som jag gärna hör igen och igen.

Jag kämpar mig kvar i Norrland ett tag till för att få njuta av en ”Sommarkväll” i Gävle eller var som helst i Gävleborg. Södra Norrlands Coast Country Cowboys borde spelas på P4 varje dag. Den nya singeln är ännu en vacker countrysång om livet på svenska. En berättelse om att lämna jobbet och njuta av helgen och sommarkvällen. Snygga arrangemang, vassa melodier och högklassiga texter under mäster Hank Sjöbergs ledning. De är alldeles för lite uppmärksammade med tanke på vilka stora hits Hank varit och skrivit åt andra i Melodifestivalen. Men han är bättre här under eget namn och med vännerna i detta uppfriskande band.

I midsommar släppte också Stiko Per Larsson en fin dubbelsingel med sina två vackra mycket stämningsfulla midsommarlåtar från sina hemtrakter. ”Siljans Strand” och ”Midsommarvisa” njöt jag av flera gånger sittande på balkongen i fjällen efter Bittes fina sillkrans och med en mörk Bernard. Perfekt komp till denna mytiska dag och kväll även om man inte är i Dalarna.

I Dalarna har jag upptäckt Christoffer med vänner och deras Borlängetankar i ”Bruksortsstad”. Från debutalbumet har de hämtat nya singeln ”Hjärtat slår för KIK”. Det handlar inte om Brage utan om Kvarnsvedens IK. Ett klassiskt Borlängelag med både damer och herrar och fin ungdomsverksamhet. En rörande hyllning med barnkör och allt. Njutbar även för de som knapp vet vad KIK är.

I Uppsala finns bröderna Järpehag och deras Karakou. De har haft mycket framgångar och den mest streamade låten har spelats drygt 2,3 miljoner gånger. Det är ”Nästan ingenting” som de gör tillsammans med Bollnäs finaste Nadia Evelina. Originalversionen av deras ”Tänker på” har streamats nästan 700 000 gånger.  Men den sköna akustiska countrysoulballaden, med dragspel och piano, som ”Tänker på” blir när den nu i juni ges ut i sin nya Gryningsversion är så mycket bättre. Mycket väl värd att höra.

Bandet Landet som mest gör sina egna svenska tolkningar av sina favoritcountrylåtar ger sig ibland ut som ett helt vanligt band och sjunger svenska låtar på svenska. Sommaren är alltid Gyllene Tiders främsta tid. I sommar mer än någonsin med sommarens stora spelfilm ”Sommartider” och invigning av utställningen Gyllene Tider-Experience i Halmstad, en utställning som pågår över sommaren. Landet gör en väldigt fin version av min absoluta favoritlåt från Gyllene Tider. ”De gör ”Billy” väldigt övertygande med vass sång och lagom countryutsmyckning. En låt de har spelat live ett tag och singeln släpps på sedvanliga ställen den 15 juli.

En avstickare till Värmland där Kristinehamns Bro Mesa har gett ut ännu en singel på Ella Ruth Institutet i produktion av Krokodiltårarnas Gustav Erlandsson Holmqvist. ”Femton” är en nostalgisk sommarlåt med gitarr och dragspel som minns ungdomskärlekar, fester, bakfyllor och mopeder och till och med lyckas rimma på traktormärket John Deere. Nu ser jag mycket fram mot det debutalbum jag börjar tro ska komma.

Vi är kvar i Värmland i Tågås, med postadress Väse, finns The Satchel Kid. Michael McGowan är född i Alabama 1969. Han växte upp med sin US Navy-farsas skivsamlingar med klassisk country och pop. Nu bor han i Värmland och har även bandet The Purslane med sin fru Sara på trummor. Som The Satchel Kid debuterade han med ett album 2020 som fick höga betyg och fina recensioner. Hans musik är inspirerad av Jeff Tweedy, Tom T. Hall, Damien Jurado, Phosphorescent, Belle & Sebastian och Bob Dylan. Just nu spelar han in sitt tredje album, det andra för Ellas Ruth Institutet. Han har precis släppt den mycket fina egenskrivna singeln från kommande album som han producerat tillsammans med sin fru Sara. ”Ain´t No Cowboy” är en skön sång om hur man kan älska gammal Clintan-film, njuta ”Yellowstone”, besöka Austin med inte ha någon cowboy-erfarenhet utan bara gillar ljudet av en pedal steel. Riktigt vackert.

Joulin Younis var den första artist att få skriva på för countrydrottningen Erika Jonssons nystartade skiv- och managementbolag Don´t step on my boots AB. Joulin har tidigare-arbetat som domstolshandläggare i Stockholm men har rötter i Ådalen. När P4 Country Mattias Hansson listade svenska artister att ha koll på nämnde han Joulin. Än så länge finns bara några låtar att streama men nytt är på G. Senaste släppet är singeln ”Hometown” som kom vid midsommar. Hon har en skön röst och skriver bra traditionella låtar med tryck och sväng. En klassisk countrylåt med fela och banjo som lika gärna kunde kommit för 50 år sedan. Jag förstår uppmärksamheten och det ska bli spännande att följa fortsättningen. Nästa släpp blir en EP ”Home Sweet Home”.

Vi avslutar som sig bör i Skåne. Den 14 juni släppte Maja Francis singeln ”Manic Pixie Dream Girl” skriven av henne och Johannes Runemark, som tidigare skrivit låtar åt Miriam Bryant, Veronica Maggio och Thomas Stenström men även spelat med First Aid Kit och Håkan Hellström. Låten har ett skönt gung och Maja sjunger som vanligt helt fantastisk. Det är en klassisk countrylåt med ett skönt arrangemang och alla rätta instrument. Men jag tyckte så otroligt mycket om hennes förra ”Hello Cowboy”, en av årets hittills bästa låtar, men den nya är tyvärr inte i närheten, men ändå trevlig lyssning.

Nu stänger vi Från Landet några veckor och vi hörs igen någon gång i augusti.Till dess så finns alla mina gamla Från Landet- krönikor och alla mina intervjuer här med H.Self, Halm, Karolina Brändström, Christina Kjellsson, Hannes Aitman och CatWagon att läsa här på Rootsyland.

Vi hörs Från Landet!