Från Landet maj 2024: Nostalgi, pop och politik från norr och söder

Av Christer B. Jarlås


 

Då är det dags för majeditionen av Från Landet. En krönika som enbart tar upp hyfsat ny musik som skapats i Sverige. Och jag brukar försöka röra mig över hela landets yta från norr till söder, öster till väster. Det är äntligen vår. Solen skiner oavsett om det är över rapsfälten i söder eller den sista snön i fjällen i norr. Men den nya musiken spelar över hela känsloregistret.

Krönikans namn Från Landet har nog inte passat bättre än när jag nu tar upp Landet. Landet är på många sätt direkta efterföljare till Alf Robertson. De tar de countrylåtar de gillar och skriver svenska texter till dem. De har gett ut låtar av Chris Stapleton, Steve Earle, JP Harris och rader av andra. Och de gör det riktigt bra. Det är sångaren Henrik Lilliér som sjunger och skriver texterna och tampas med de stora förlagens jurister för att få göra sina versioner. Landet håller till i Stockholmstrakten men har rötterna runtom i landet. Henrik är från Vetlanda. På trummor Magnus Persson från Strömsund, gitarr Jonas Lönngren från Gävle, fiol Joel Bremer från Västerås och på bas Linus Ellström från Falköping. Då och då har Mats Rosén, som har ett cv som bland annat innefattar Rankarna, gästat på pedal steel. Landet är väl värda att upptäcka och senaste singeln var ”En sista resa” - deras version av ”The Longer The Waiting The Sweeter The Kiss”.

Magnus Carlson har sedan några år lämnat sitt älskade Söder för att bosätta sig i Ås utanför Östersund. Jesper Lindell är från Ludvika. Den nya singeln ”För sent” har de skrivit tillsammans och i sommar ska succéturnén från i höstas fortsätta landet runt. En skönt vemodig låt där Magnus sjunger om att tiderna förändras och försämras. Minst lika vass låt som de som var med på Magnus senaste  album.

Göteborg dominerar

Göteborgstrakten har bjudit på hur mycket bra musik som helst denna vår. Min mest spelade låt senaste veckorna är Albin Lee Meldaus dunderhit ”Elvis, I Love You” som han skrivit tillsammans med Francis White; som jobbat med alla från Adele och Kylie Minogue på hela skalan. En text att ta till sig och en låt att njuta av och den akustiska versionen är bäst. I Mölndal finns duon Liza Morgansdotter och Erik Pettersson Sjöqvist. Som band kallar de sig Ashes & Fire. De har precis albumdebuterat med ” In The Mourning Light”, ett dubbelalbum, både på cd och vinyl. De har lagt in diverse korta spår mellan låtarna och hela albumet är indelat efter årstiderna. Det är ett helt imponerande album med mestadels egna låtar och några få smarta låtar från andra. Men det är deras helt egna låtar som är bäst. Det är en avancerad ljudbild och skön variation på låtarna, från avskalad americana till storslagna powerballader med avancerade solon. Låtar som ”Cecilia” och ”Clementine” borde vara världshits och bara världen fick höra dem.

Vi håller oss kvar i Göteborg. I mars i år fyllde Dan Berglund 70 år. Han var bara 21 när han fick ett riktigt genombrott med albumet ”En järnarbetares visor”. Låten ”Johan och Johanna” blev en progghit av rang och albumet ingår i boken ”Tusen svenska klassiker”. Själv var jag 15 år gammal när albumet kom och jag lyssnade upprepade gånger på LPn på biblioteket där i Örncenter i Karlskoga. Men 25 år gammal sålde Dan sin gitarr och lämnade sitt parti KPML(r). Sedan har det sporadisk kommit några enstaka skivor. Den 17 maj är det dags för ett nytt album och det ska bli en miniturné. De två släppta låtarna, som den rockiga och lite elaka ”Under Attack” och den nostalgiska och vassa ”Kriget”, som innehåller en del kända litterära citat,  sätter fokus på dagsaktuella frågor och är skönt kontroversiella i slätstrukenhetens tidevarv. Pierre Lekbrant kommer också från Göteborg och gör med sin skönt hesa röst musik tillsammans med gitarristen och producenten Steve Eriksson. Valborgslåten ”Allt du skrev” gillar jag. Skön countryrock på svenska med bra, känslosam, berättande text som fångar in mig.

I Göteborg huserar också Christina Kjellsson. Det är 30 år sedan hennes debut. Nu har hon äntligen släppt nytt i albumet ”Slutet på historien”. Många av texterna söker sig till hennes uppväxttrakter i södra Jämtland i Handsjöbyn. En by mycket omsjungen av henne och som även hamnade på Svensktoppen med Ånge-bandet Takida och deras ”Handlake Village”.  Christinas album är som helhet hennes vassaste och suveräna musiker med bland annat proggveteranen Nikke Ström. I en rättvisare värld vore Christina en av landets mest älskade låtskrivare. Hennes texter går utanpå det mesta.

Studentstad och Valborg

Det har nyss varit Valborg. Uppsalas största stund på hela året. Tomas Rimeika släpper snart albumet ”Den klarnande april”. ”Valborgsnatten” är den nya singeln som i sig är en hyllning till denna både magiska och jobbiga natt i studentstaden. En skön låt med en text som talar till oss som varit där och fortfarande i hjärtat återvänder. Från Uppsala kommer Simon Forslund som når ut mer och mer md sina låtar. Han har hittills släppt åtta nya låtar i år och alla låtarna är exakt två minuter långa. Ett smart eller dumdristigt grepp är frågan? Simon är en skicklig låtmakare som tål att höras många gånger.

I Stockholm har Mira Ray gjort sig ett namn under de senaste 15 åren på stadens mindre scener. Hennes Powerballadkören kan man se då och då och som gitarrist och körsångerska får hon allt större utrymme med David Ritschard. Senaste singeln är en duett med David. Låten ”Hänga tvätt” har hon skrivit själv. Det är mycket Turid-känsla i vardagsromantiken och vardagsdramatiken. En låt som växer.

Få andra kan krama ut så mycket dramatik ur vardagen som Tomas Andersson Wij som också vädrar lakan i nya vemodiga singeln ”Sommarsorgen” som han skrivit tillsammans med Andreas Mattsson. Stockholm Studio Orchestra färgar låten som en vacker, lite sorgesen film. Erik Palmqwist är exilgotlänningen som lämnar sin Trailer Park då och då för att skapa låtar på svenska. Tillsammans med Kajsa Grytt framför han den lite hypnotiska ”Tvålen” som på något sätt beskriver sakernas tillstånd på ett inte alls självklart sätt. En udda pärla med vargyl och allt. I Solna har Lisa Howard växt upp. Efter gymnasiet hamnade hon hos sin far i Los Angeles och hann även med en tid i Nashville. Men det är i Sverige och på svenska hon hyllas mer och mer för sina berättande texter. Jag älskar både titeln och texten i lite sorgliga ”Motståndarlaget”. De låtar hon skrivit och spelat in tillsammans med Simon Strömstedt är poppig country och mer traditionell pop. Det är Lisas röst och texterna som sticker ut.

Inte en dålig låt

En låtskrivare och sångerska jag kommit på mig med att lyssna alltmer på är Moa Lignell. Det är tretton år sedan Alingsås-tjejen kom fram genom Idol och hon är väl den enda som fått en hit med en egenskriven låt som hon sjöng på audition. På Nationaldagen i år fyller hon 30 och är bättre än någonsin. De svenska egna låtar hon skriver är toppklass. Hennes femspårs-EP ”Ett steg från därifrån jag kom” kom för en dryg månad sedan. Fyra av låtarna har hon skrivit själv. Enda undantaget är ”Det är vår stillhet jeg behöver” som hon har skrivit och sjunger tillsammans med den flerfaldigt prisbelönade norske sångaren och låtskrivare Erlend Ropstad. I min värld finns det inte en dålig låt på EPn oavsett om det är americana eller vispop eller vad man nu vill kalla det.

Det kändes lite otippat att Viktor Norén och Klara Söderberg skulle spela musikalen ”Hair” tillsammans. Nu har de dessutom gett ut den gemensamma soligt souliga duetten ”Sång till min bästa vän” med en sorglig, lite vemodig text om att ha förlorat solen i sig till en musik som låter tvärtom, precis som många klassiska soullåtar. Låten skriven av Viktor och den ständige Andreas Mattsson

Slutar i norr och i söder

Som sig bör avslutar vi i norr och i söder. I Norr lyssnar jag på hjältarna från Malmfälten och Tornedalen i Höstorkestern där Viktor Krutrök än en gång plockar folkhemspoäng med nya ”Sång från Folkanparkeringen”. Vassa texter om sakernas tillstånd när jorden börjar brinna och grupper ställs mot grupper. Deras proggiga americana är alltid ett statement från Norrbotten. I söder älskar jag Maja Francis från Ängelholm. ”Hey Cowboy”; som hon har skrivit tillsammans med Johannes Runemark, som hon rest runt tillsammans med First Aid Kit med, är en självklar hit och som min fru säger: ”Den borde vara med i ”Yellowstone” – och det är väl ett av de bästa betyg man kan få 2024. Som sagt, vi avslutar allt i Malmö och gläds åt fem nya låtar från Wilmer X i EPn ”Fem på handen”. I Chips Kiesbyes produktion låter låtarna så där skönt rootsiga som de alltid gör när de är som bäst. En EP från landets bästa band att bli glad av denna i denna i övrigt så dystra tid.