Drömmen om ett debutalbum blev verklighet. Men det tog flera decennier….

Av Christer B. Jarlås


 

För några veckor sedan släpptes Thomas Blomgrens debutalbum ”Drömmen om livet”. En på många sätt udda albumdebut. Så här skrev Rootsylands recensent Lars Svensson om albumet: ”Den som väntar på något gott osv. Thomas Blomgrens albumdebut har tagit drygt 40 år på sig. Det är därför inte fel att påstå att albumet också präglas av ett livs musiklyssnande; Här finns sånger om obesvarad kärlek, ensamhet och vilsenhet i en tillvaro där allting inte alltid går som planerat.”

Det är ett debutalbum som innehåller många garvade musiker. Medproducent är den franske demongitarristen Olivier Durand som i Sverige är mest känd för sitt mångåriga samarbete med Elliott Murphy. Även Elliott medverkar med sång och munspel. Basse Wickmans röst hörs. Lite extra kul att höra Maj-Britt Niklassons fiol, den som hördes ibland annat Landslaget på 1970-talet. En annan välkänd medverkande musiker är Kettil Medelius.

Rootsylands Christer B. Jarlås kontaktade Thomas Blomgren för att få höra mer…

 

Du debuterar nu i inspelat skick som pensionär. Men hur har ditt förhållande till musiken varit under åren?

- Intresset  för musik började tidigt, jag köpte min första LP-skiva när jag var 9 år gammal. Musik har sedan varit mitt största intresse i livet. Jag spelade på min pappas gitarr redan på 60-talet men köpte min första akustiska gitarr 1975 och började då spela mer på riktigt. Många av mina kompisar spelade också så det blev ofta att vi spelade tillsammans. Under 80- och 90-talen spelade jag gitarr i ett par band som mest spelade covers. Vi repade mest för oss själva men spelade också på privata fester ibland.        

Vart är du uppvuxen och var har du jobbat?

- Jag växte upp i Täby norr om Stockholm. Jag utbildade mig till civilingenjör och arbetade sedan största delen av mitt arbetsliv i ett av sveriges största byggföretag.

Hur möttes du och Olivier Durand? Hur kom det sig att han blev medproducent på albumet?

- Jag träffade Olivier Durand första gången på en liten fest efter en spelning med Elliott Murphy i Filipstad 2007. Vi hade många gemensamma beröringspunkter när det gällde gitarrister, gitarrer och musik i stort. Något år senare blev jag god vän med Anders L Johansson, som arrangerade sverigespelningar med Elliott Murphy. Tack vare det så kom jag att träffa Olivier en hel del och vi fördjupade på så sätt vår vänskap. När jag berättade för honom, i samband med min pensionering, att jag tänkte förverkliga en gammal dröm och spela in en skiva med egna låtar så erbjöd han sig att hjälpa mig. Ett par år innan dess hade jag tagit mod till mig och spelat upp några demos som jag hade gjort så han visste ungefär hur det kunde låta.

Albumets låtar. Är de nya eller har några hängt med ett tag?

- Låtarna på albumet är skrivna över lång tid. De är från 80-, 90-, 00- och 10-tal. Man kan säga att det är lite av ett bokslut över det jag har skrivit och att det nu känns lättare att kunna gå vidare med helt nya saker. 

Finns det någon låt på albumet som har en särskild bakgrundshistoria?

- De flesta låtarna har någon slags bakgrundshistoria. Några är också en blandning av flera historier. Det man önskar är ju att det finns någon slags allmängiltighet i det man skriver så att många kan koppla texterna till sina egna historier.

Det är en fin samling musiker som medverkar på inspelningarna. Hur kommer det sig att de är med?

- Efter många år som musikintresserad så har jag lärt känna många andra musikintresserade personer, och även en och annan musikant. Man kan säga att någon har känt någon som har känt någon osv. Några har blivit tillfrågade och andra har erbjudit sig att hjälpa till när de har hört talas om arbetet med albumet.

Vilka sångare och låtskrivare har du följt?

- Låtskrivare som jag har följt genom åren är Bob Dylan, John Lennon, Gordon Lightfoot, John Prine,Townes Van Zandt, Elliott Murphy, Steve Forbert, Al Stewart, Neil Young, Tom Waits och Jackson Browne. Det finns såklart fler därtill. Några svenska låtskrivare som jag också följt genom åren är John Holm, Ola Magnell, Dan Hylander och Magnus Lindberg.

Min favoritsångare är, kanske lite oväntat, Sam Cooke. För mig är hans känsla i sången oöverträffad och han spelas ofta här hemma.

Den senaste skivan jag lyssnade på var Night Work med James Maddock. Ytterligare en fantastisk låtskrivare och artist. Jag såg honom live för första gången i mars i år efter att ha lyssnat en hel del på honom de senaste 10 åren.

Den senaste konserten jag besökte var Elliott Murphy med band i Paris den 16 mars i år.

Hur vill du själv beskriva din egen musik och dina texter?

- Jag tycker att musiken är en slags vispop med svenska och amerikanska influenser. Texterna hoppas jag är poetiska, då det är viktigt för mig hur orden låter tillsammans. Ibland är texterna också kryddade med metaforer. 

Vad hoppas du albumet ska få för mottagande?

- Jag hoppas att de som lyssnar ska tycka om och bli berörda av det de hör.Jag hoppas att så många som möjligt lyssnar på albumet. Kul att veta att det man gjort får spridning.

Är det någon eller några låtar du är lite extra nöjd med?

- Det är svårt att välja ut någon särskild, jag är mest nöjd med att jag fick ihop hela den här plattan till sist. 

Blir det livespelningar?

- Det är inte helt omöjligt men då måste jag sätta ihop ett band först.